Annons

ClimaxKåthet, klåda och våld i Noés urspårade danstripp

I lågbudgetfilmen ”Climax” söker den kontroversielle regissören Gaspar Noé nya vägar.
I lågbudgetfilmen ”Climax” söker den kontroversielle regissören Gaspar Noé nya vägar. Foto: Njutafilms

Lyckorus övergår i hat i Gaspar Noés LSD-spetsade ”Climax”. Det är ingen vacker syn.

Publicerad

Det finns inga mellanlägen i Gaspar Noés filmer. Hans skapelser är extas och eufori, olika vindlande resor, människor som överdoserar det ena eller det andra, kommer ut på andra sidan – i en trång korridor, en mörk tunnel eller en helt annan värld – med avgörande erfarenheter, ofta missräkningar. Mycket droger, ännu mera sex, beskärda delar våld och nihilism, som i debuten ”Ensam mot alla” eller skandalfilmen ”Irréversible”. Dessa två filmer gäller alltjämt som fransmannens främsta.

”Climax” är, som redan titeln antyder, inget undantag. Gaspar Noé må vara en vattendelare: genial enfant terrible eller tom provokatör? Faktum är att han aldrig har gjort en dålig eller ens medelmåttig film.

Sofia Boutella i ”Climax”.

Foto: Njutafilms Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons