Annons

BaitKatastrof väntar när sommarfolket tar över

Edward Rowe.
Edward Rowe. Foto: Folkets Bio

Formspråket i ”Bait” är den expressionistiska stumfilmens. Det är som om hela berättelsen vore en ålderdomlig uppenbarelse av en dyster framtid som dessvärre råkade bli vår.

Under strecket
Publicerad

Har man en marknad för fastigheter och bostäder – och vad ska man annars ha liksom: lotterier eller statlig tilldelning? – så kommer priserna att sättas av denna marknad. Detta är ju naturligtvis den banalaste av alla självklarheter, närmast en tautologi. Men det får konsekvenser. Vissa lägen kommer att visa sig vara attraktivare än andra, vilket leder till att priserna där kommer att stiga, vilket i sin tur leder till att de ursprungliga ägarna till slut kommer att köpas ut. Ofrånkomligen. Detta leder i sin tur till att dessa attraktiva lägen i grunden förändras och får en helt annan karaktär.

Vi har pratat om det här förut, senast i samband med den svenska, och utmärkta, dokumentärfilmen ”Push”, som hade premiär i höstas. Då handlade det om hur ansiktslösa bolag och patrask med pengar köpte upp hela kvarter och stadsdelar på olika håll i världen och förvandlade dessa till lyxreservat fyllda med kaféer och inredningsbutiker. Det vill säga: om man inte helt enkelt lät fastigheterna stå tomma och bara öka i värde i lugn och ro, något som förvandlar hela kvarter och stadsdelar till livlösa skal utan invånare.

Annons
Annons
Annons