Annons

Katarinas fråga: ”Har jag bara ett år kvar?”

”Det viktigaste för mig är att inte hoppet tas ifrån mig”, säger Katarina Ämting.
”Det viktigaste för mig är att inte hoppet tas ifrån mig”, säger Katarina Ämting. Foto: Erik Abel

Katarina Ämting har alltid varit rak, men hennes nu obotliga cancer har spätt på det draget. Inte minst inför läkarna. Hon ”undervisar” personalen i konsten att hitta rätt balans mellan tydlighet, hopp och förtvivlan.

Under strecket
Publicerad

En konstruktiv dialog mellan läkare och patient är viktig, menar Katarina.

Foto: Erik AbelBild 1 av 3

Katarina Ämting ger läkare feedback. Ett råd är: ”Visa en ny patient att du är insatt i dess sjukdomshistoria”.

Foto: Erik AbelBild 2 av 3

”Så länge det inte finns ett motbevis så vill jag få kunna tänka att jag kanske tillhör den där procenten som klarar sig.”

Foto: Erik AbelBild 3 av 3

Katarina Ämting är ovanlig. Inte för att hon är 60 år gammal och just har genomgått sin fjärde cellgiftsbehandling och att prognosen säger att chansen att botas är så gott som borta, utan för att hon, trots att hon är svårt sjuk, inte drar sig för att ge sina läkare feedback.

Som den gången en yngre AT-läkare kom med ett nytt jobbigt besked om Katarinas sjukdom utan att ta hänsyn till att de var många i rummet just då.

Annons
Annons
Annons