X
Annons
X

Magnus Bergh: Kastanjernas betydelse i Eyvind Johnsons liv

”Själva skalet visar sanningen om människorna”, låter ­Eyvind Johnson en av sina romanfigurer säga om kastanjen.
”Själva skalet visar sanningen om människorna”, låter ­Eyvind Johnson en av sina romanfigurer säga om kastanjen. Foto: IBL

Skriv om kastanjer, det skrivs för lite om kastanjer!", skriver Eyvind Johnsons författande alter ego i femtiotalsromanen "Tidens gång". Strax växer kastanjemotivet till ett fullt utbyggt ledmotiv hos Johnson, inte bara i "Tidens gång" utan i hela det fortsatta författarskapet. Till att börja med ingår kastanjen i en litteraturteori för och om flyktingar. Det handlar om den äkta, ätbara kastanjen, ­castanea sativa, franskans marronnier, som Eyvind Johnson och hans fru Aase livnär sig på som unga, fattiga och ­nyinflyttade utlänningar i småstaden Saint-Leu-la-Forêt ­intill Montmorencyskogen norr om Paris. Johnson hade ursprungligen rapporterat om kastanjerna i brev till vännen och författarkollegan Rudolf Värnlund i oktober 1927: "Och så har jag flyttat. Det skedde icke utan svårigheter för vi saknade allt när vi kom hit. Eldade med papper och åt kastanjer, som vi plockade i skogen." Nu, på 1950-talet, ingår dessa brev som arbets- och bakgrundsmaterialet till Johnsons tandemroman "Romantisk berättelse" (1953) och "Tidens gång" (1955). 

”Själva skalet visar sanningen om människorna”, låter ­Eyvind Johnson en av sina romanfigurer säga om kastanjen.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X