Annons

Jonas Ellerström:Kasparovs förlust en triumf för mänskligheten

”Jag gav upp och rusade iväg från brädet”, skriver Garry Kas­parov i sin bok ”Deep thinking”.
”Jag gav upp och rusade iväg från brädet”, skriver Garry Kas­parov i sin bok ”Deep thinking”. Foto: AP

Datorn var bestyckad med matematisk råstyrka, men det var genom ett överraskande genidrag som maskinen besegrade människan i det närmast mytologiska mästarmötet för 22 år sedan. När Kasparov i ”Deep thinking” skildrar nederlaget tar han framför allt fasta på den psykologiska dramatiken.

Publicerad

Under läsningen av förre schackvärlds­mästaren Garry Kasparovs bok ”Deep thinking” (John Murray, 2018) ser jag gång på gång en klassisk reportagebild för mig. Det svartvita fotot visar Kasparov när han förtvivlad, med händerna för ansiktet, störtar ut ur det rum där han just förlorat mot data­maskinen Deep Blue. Jag har ofta tänkt att den bilden är genuint ikonisk, att dess betydelse sträcker sig långt utöver den specifika situation då fotot togs. Ögonblicks­bilden har vuxit till en symbol för hur människan blivit underlägsen sin egen skapelse, maskinen. Temat har resonans genom lager av filmer, böcker och sånger ända ner till den tidiga industrialismens 1700-tal.

När jag nu satt mig att skriva om Kasparovs bok och den kamp mot datorerna som han berättar om där, vill jag på nytt se fotot från 1997 och uppleva dess historiska signifi­kans. Men det spelar ingen roll att min laptop i dag ger mig bättre sökmöjligheter än någonsin tidigare, jag hittar inte bilden. Hundratals andra dyker upp, från suddiga tv-bilder till ett ugandiskt frimärke. På många foton ser jag Kasparov luta huvudet i händerna, som vi alla gjort som suttit vid ett schackbord, och på andra ser jag honom slå ut med armarna och lämna bordet – men ingenstans den förtätade dramatik som jag tycker mig minnas.

Annons
Annons
Annons
Annons