Annons
X
Annons
X

Kårobligatoriets avskaffande en halvmesyr

Idag tas ett historiskt steg inom svensk högre utbildning. Det över ett hundra år gamla kårobligatoriet avskaffas. Men istället för att denna omvälvande förändring sker med varsamhet och med lösningar för en turbulent övergångsperiod, liknar tillvägagångssättet för avskaffandet snarare en halvmesyr.

SVERIGES FÖRENADE STUDENTKÅRER KRITISERAR NYORDNINGEN.

Många frågetecken kvarstår kring hur studentinflytandet och den viktiga kvalitetsutveckling av högre utbildning som kårerna står för ska säkras. Om inte politiska åtgärder vidtas riskerar avskaffandet omgående att få negativa konsekvenser. Redan i höst försvinner minst var tionde studentkår.

Efter över hundra år med obligatoriskt medlemskap i studentkårer kombinerat med lagstiftat inflytande för studenter i högskolans verksamhet, har kårerna etablerat en stark position på landets lärosäten. Kårerna är den part som utser studenternas representanter i olika organ och kårerna är lärosätenas kvalitetsgranskare och utvecklare. Utan kårernas verksamhet står studenterna utan en organiserad röst och lärosätena står utan en med- och motpart, som utan att ta betalt hjälper lärosätet att utveckla kvaliteten i utbildningen.

När obligatoriet nu avskaffas, och förutsättningarna för studentinflytande och kvalitetsutveckling förändras i grunden, är det rimligt att förvänta sig att lagstiftaren har genomtänkta lösningar för hur arbetet ska kunna fortsätta. Detta förstod den statliga utredning som låg till grund för avskaffandet. Tyvärr har lagstiftaren enbart lyssnat med det ena örat .

Annons
X

Den fråga som bekymrar landets studentkårer mest handlar om ekonomin. I och med att obligatoriet avskaffas ser vi redan i höst dramatiskt förändrade ekonomiska förutsättningar för kårerna. Detta eftersom de medlemsintäkter som finansierat verksamheten kommer att minska, dels därför att antalet medlemmar med all säkerhet kommer att sjunka, dels därför att medlemsavgiften i den nya situationen måste hållas på en lägre nivå för att motivera så många som möjligt att vara med i kårerna.

Den utredning som gjordes inför avskaffandet av obligatoriet såg studenternas medverkan i lärosätenas arbete som en kvalitetsdimension i verksamheten och ansåg att staten måste säkerställa fortsatt medverkan från kårerna genom att anslå 310 kronor per helårsstudent och år. Kårerna får nu bara 97 kronor per student och år. Regeringen ansåg att denna summa skulle vara tillräckligt för att bedriva en grundverksamhet. Någon utredning av konsekvenserna och riskerna av en underfinansiering presenterades aldrig.

Enskilda riksdagspartier argumenterade för att kårerna bör vända sig till externa aktörer inom näringslivet för att söka finansiering av verksamheten. Vi kan redan nu se att detta inte fungerar. Erfarenheterna under våren är att kontakten med näringslivet redan är väl utvecklad, men svårförenlig med studiebevakande verksamhet. Med det inte sagt att det utvecklingsarbetet ska avbrytas.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är orimligt att förvänta sig att kårernas finansieringsbehov ska kunna lösas av näringslivet. Det troligaste är att externa finansiärer är mer intresserade av kårers studiesociala verksamhet, såsom arbetsmarknadsdagar eller andra arrangemang. Dessa är självklart viktiga, men de är bara en del av kårernas verksamhet.

    Lärosätena inser vikten av studentinflytandet och att kårernas till största del ideella engagemang för att utveckla den högre utbildningen är så mycket bättre, effektivare och billigare än att anlita externa företag för att göra samma form av kvalitetsutvecklingsarbete. Därför bistår många lärosäten runt om i landet med att skjuta till medel som kan rädda kårarbetet. Detta är dock något som lärosätena måste göra inom ramen för sina reguljära anslag för utbildningen, och det går därför ut över exempelvis lärartäthet och andra insatser för att upprätthålla och stärka utbildningens kvalitet. Oavsett om lärosätena eller näringslivet står för finansieringen uppstår samma dilemma; kårernas roll som oberoende granskare och företrädare för studenterna påverkas.

    På sikt kommer kårerna att överleva av den enkla anledningen att verksamheten behövs. Det som oroar oss är vad som kommer att hända på kort sikt. Regeringen har inte skapat hållbara lösningar för hur övergången från två olika system ska ske. Kårerna är oroliga, vilket bland annat tar sig uttryck i kraftigt förändrad verksamhet hos existerande kårer, och att fler än var tionde studentkår i landet försvinner eller slås samman med andra kårer redan i höst. Om inte kårernas ekonomiska situation får en lösning riskerar lärosäten stå utan den för kvaliteten så avgörande studiebevakning som kårerna ägnar sig åt. Det är något som drabbar hela Sverige, ett land starkt beroende av högutbildad arbetskraft av toppkvalitet.

    Vi som står bakom detta budskap har alla en bakgrund som förtroendevalda inom den svenska studentrörelsens kårverksamhet. De nyexaminerade studenter som blir våra kollegor eller efterträdare har fått en bättre utbildning tack vare kårernas arbete på lärosätena. Vi är inga bidragskramare och vi tror att kårerna på sikt kan komma att stå på egna ben ekonomiskt. Men i en övergångsfas behöver en åtminstone temporär post avsättas i statsbudgeten för kårernas verksamhet. Storleken på dessa medel bör ligga på den nivå som föreslogs av den utredning som föregick reformen.

    Svensk högre utbildning skulle inte kunna erbjuda samma höga kvalitet i utbildningen om inte kårerna hade en aktiv roll ute på lärosätena. Därför oroas vi över att kårerna och hela högskolesverige kastas in i ett paradigmskifte utan successiva övergångsregler eller hållpunkter för utvärdering. Såväl regeringen som oppositionen har aviserat kvalitetssatsningar i högskolan efter valet. Vår uppmaning till alla partier är att komplettera detta med att skapa en beredskap för att hjälpa kårer som behöver tid för att hitta former för sin fortsatta verksamhet. På så vis kan vi finna en modell för bibehållet studentinflytande och kvalitetsarbete också med ett avskaffat obligatorium.

    BEATRICE HÖGÅ

    ordförande SFS

    KLAS-HERMAN LUNDGREN

    ordförande SFS 2009-2010

    MOA NEUMAN

    ordförande SFS 2008-2009

    ELIN ROSENBERG

    ordförande SFS2006-2008

    DAG KLACKENBERG

    vd Svensk Handel, ordförande SFS 1971-1972

    ERLAND RINGBORG

    fd generaldirektör och obligatorieutredare, ordförande SFS 1966-1967

    CECILIA SCHELIN SEIDEGÅRD

    landshövding Gotland, vice ordförande SFS 1981-1982

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X