Annons
Recension

Jenny Kärlekslängtan på föråldrad svenska

Publicerad

Det är intressant att jämföra Ebba Witt-Brattströms förord till ”Jenny” med det som Fredrik Böök skrev på 1920-talet. Enligt honom är bokens budskap ”att kvinnan är det ömtåligaste och bräckligaste av allt, därför att hon lätt går under som människa, när hennes erotiska känsla fört henne vilse. Jenny är företräderskan för de moderna kvinnor, som rivit sig såriga i frihetens törnesnår.” Det straffar sig alltså om en kvinna försöker leva som en man. Böök framhåller nöjt att Undset senare blivit alltmer konservativ i synen på både samhälle och äktenskap.

Hos Witt-Brattström blir den fattiga konstnären Jenny ett föredöme: ”För oss sentida som tvångsmatats med dokusåpkulturens bitterfittor, narcissistiska våp och kränkta offer är en kvinnotyp med Jenny Winges stolta resning en sensation.” Jenny tar nämligen ansvar för sitt eget liv och lägger inte skuld på andra. Det centrala med denna och andra kvinnoromaner är att de skildrar människan som kvinna.

Annons
Annons
Annons
Annons