Recension

GradivaKärleksfull pärla i Freuds skugga

Under strecket
Publicerad
Annons

Freuds ande vilar ännu över denna berättelse, som han tog i anspråk i den tidiga texten ”Vanföreställningar och drömmar i W Jensens Gradiva”. Förordsförfattaren Birgit Munkhammar beklagar sig över detta faktum, som om det inte snarare agerade lockande på den tilltänkta läsekretsen. Men man kan förstå invändningen; vet man väl att Freud gjort en läsning av något applicerar man gärna det psykoanalytiska filtret själv. Och så fastnar man där.

Den idag synnerligen bortglömde tyske författaren Wilhelm Jensen erbjuder oss förvisso ett tacksamt underlag: hans huvudperson är en ung, hämmad arkeolog (som heter Norbert, bara det!), totalt oförstående inför äktenskapets glädjeämnen, som förälskar sig i en kvinna avbildad på en romersk relief. Han döper henne till Gradiva, hon som skrider fram, och finner att hon alltmer rubbar hans akademiska cirklar. Efter en serie drömmar om henne som ett potentiellt offer för Vesuvius utbrott i Pompeji år 79 störtar Norbert iväg till Italien i en febrig jakt på denna romerska ”virgo, kanske nyss fyllda tjugo”, vars lodrätt lyfta fot fascinerar honom så till den grad att han känner sig manad att studera alla kvinnofötter han får syn på. I en dammig italiensk ruin träffar han så på henne… eller är det bara en vanföreställning?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons