Recension

Gunnar EkelöfKärleksfull läsning av Ekelöf

Gunnar Ekelöf intar i svensk litteratur i dag samma position som, låt oss säga, Erik Axel Karlfeldt gjorde 1932, när debutsamlingen sent på jorden låg på bokhandelsdiskarna för första gången. Man kan fråga sig varför. Så var det ju definitivt inte under Ekelöfs livstid.

Under strecket
Publicerad
Annons

Sent på jorden gavs ut på egen bekostnad i en begränsad upplaga och blev mycket utskälld. Och ännu Ekelöfs femte diktsamling Färjesång (1941) - den som han själv betraktade som sin stora genombrottsbok - möttes med reservation, fientlighet, gav upphov till kritikerreaktioner som vi nu har svårt att förstå (Monotona ordramsor; Sida upp och sida ner meningslöst pladder av en människa, som inte har ett dugg att säga, men nödvändigtvis ska prata; Det är måhända mycket djupsinnigt, men det är alldeles obegripligt).

Under 50-talet överskuggades Ekelöf av Pär Lagerkvist, Nobelpristagare 1951, och av Harry Martinsons formidabla succé med Aniara (1956). Och det tidiga 60-talet var Hjalmar Gullbergs stora tid. Men om Lagerkvist, Martinson och Gullberg är det i dag påfallande tyst, liksom om till exempel Erik Lindegren. Hur kan det komma sig? Är det den kraftfullt markerade outsiderrollen hos Ekelöf - den svenska modernismens dieu caché - som attraherar alltmera marginaliserade humanister i 80- och 90-talets teknologiserade och kommersialiserade samhällsklimat? (Klöfruna har ju ett och annat ord också för dem som känner sig främmande för den offentliga inskränktheten, legaliserad, toppsvensk, socialbürokratisk, systematiserad, plagierad, monopoliserad.) Är det de många ensamma i detta samhälle som söker tröst hos den ensamme poeten i den tysta natten? Eller är det nyandligheten som lockas av den orientaliska mystiken i Diwantrilogin? Sådana frågor intresserar inte Anders Olsson i hans nyutkomna bok Gunnar Ekelöf som ingår i Natur och Kulturs serie Litterära profiler. Ekelöf i samtiden, läsarnas och de många läsningarnas Ekelöf, de skiftande uppfattningarna om hans insats, Ekelöfreceptionens spännande och motsägelsefulla historia från 30- till sent 90-tal, skymtar knappast ens hos Olsson. Han koncentrerar sig helt på Ekelöfs medvetande och Ekelöfs text.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons