Annons
Recension

Kärleksfull helylle-rockfest med The Boss

Foto: SCANPIX
Publicerad

Ett folkhav är det enda som skiljer poliserna, på ena sidan perrongen, från svartabörshajarna på andra när Stadions tunnelbanestation svämmar över av blandade skandinaver. Det är första kvällen av tre som Bruce Springsteen spelar i Stockholm, och i en av de långa köerna på väg mot arenan står en norrman som sett Chefen 30 gånger, som ska se alla spelningarna i Stockholm, och som (på internet) köpt fyra biljetter till varje kväll, bara för att försäkra sig om att någon av utskrifterna ska att fungera. Men första låten är inte Who’ll stop the rain, som norrmannen tror. Det är Du ska inte tro det blir sommar, på dragspel. Who’ll stop the rain är andra låten.

Turnén är inte trogen senaste skivan, Working on a dream, och Clarence Clemons, som ser väldigt missnöjd ut (hans rock med guldbrokad och svarta fedora är nog inte gjorda för spöregn), vaknar till lite när han får spela saxofonsolot i Badlands, och under Out in the street är en leende Springsteen nära att bli nerdragen från scenen av entusiastiska fans. Outlaw Pete, en av de svagaste låtarna från nya skivan, är dock med, precis som fantastiska Working on a dream. Wild thing är en av två fina covers, och när Bruce gnyr fram ”Because the night, belongs to lovers,” låten är skriven av honom och Patti Smith, ryker hans våt-svarta t-shirt som en kolmila av avdunstande regnvatten.

Annons
Annons
Annons
Annons