Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

När dagen vänder Passionsdrama i hisnande vacker språkdräkt

Paul Claudels språk är hisnande vackert, liksom scenbilden, då Strindbergs intima teater gör något så ovanligt som att sätta upp en pjäs av fransmannen. Missa inte, uppmanar SvD:s Sara Granath.

Simon J Berger, Maria Salomaa, Johan H:son Kjellgren och Richard Forsgren i ”När dagen vänder”.
Simon J Berger, Maria Salomaa, Johan H:son Kjellgren och Richard Forsgren i ”När dagen vänder”. Foto: Petra Hellberg
(uppdaterad)

När dagen vänder

Genre
Teater
Regi
Wilhelm Carlsson
Medverkande
Maria Salomaa, Simon J Berger, Richard Forsgren, Johan H:son Kjellgren.
Var
Strindbergs intima teater

Text: Paul Claudel. Övers: Anders Bodegård. Scenografi: Marcus Olson. Ljus, projektioner: Markus Granqvist. Musik: Alfons Karabuda. Ljud: Abraham Kourich, Magnus Ericsson

I en tjock samlingsvolym från 1961 ses Paul Claudels passionsdrama som ett av ”Världens bästa dramer”. Ändå har jag aldrig sett det iscensatt förrän nu, på Strindbergs intima teater. ”När dagen vänder” (”Partage de midi”) är fast förankrat i ett kolonialt Frankrike med expansionsvilja i Kina och med nedlåtande syn på ”infödingar”, som vi dock aldrig får se. Men dess människor har lossat ankar, befinner sig på väg från ett trångt rum till en till synes oändlig värld. Och i den ingår kärleken. Eller inte.

Teaterns lilla scenrum blir större via projektioner på den buktande fonden och en dramatisk ljudbild. I helt olika miljöer rör sig de fyra rollfigurerna i varierande enfärgade kostymer. Det är hisnande vackert, liksom Claudels språk, nyöversatt av Anders Bodegård. Det är högstämd poesi, bruten av det vardagligaste vardagliga. Sådant hör vi sällan på svenska scener; det är så långt från vårt korthuggna och fysiska scenspråk man kan komma.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Tre män älskar en kvinna, ”vad kärlek nu betyder”, som prins Charles skulle säga. Hon är gift med Rikard Forsgrens tillbakahållne kapitalist med guld i blicken. Han agerar gärna slav på inledningens vita båtresa med havet som oroväckande fond. Johan H:son Kjellgren är den före detta älskaren Amalric, cynisk och traditionellt manlig, stolt. Och så har vi Simon J Bergers Mesa, dramats subjekt, en ung man som brottas både med sitt inre och med världen så att ansiktet skrynklas ihop som ett russin. Mot kärleken försvarar han sig länge med all kraft.

    Annons
    X

    Maria Salomaa gör kvinnan, Ysé, kraftfull, högt skrattande, lika mycket man som kvinna; hon säger det själv. Ofta talar hon om sig i tredje person: på kvinnors vis är hon lockande, omöjlig och outgrundlig. Samtidigt är hon lika jordbunden som Agnes i ”Ett drömspel”, via sitt äktenskap, sina barn.

    Det finns mycket hos Claudel att invända emot på ett förnuftsplan. Men regissören Wilhelm Carlsson tycks inte göra något för att ”normalisera” honom. Istället hänger han med i svängarna och skådespelarna klarar mot alla odds att bära de ordkaskader som ackompanjerar deras möten. Det är totalt orealistiskt och ändå sant, i en språkgrundad teatertradition.

    Liksom den ordkarge Fosse var Claudel katolik, och det märks. Religionen får vi ta på köpet, och det fungerar, det också. Slutet utspelar sig mot själva världsrymden, då Berger, klädd i rött som av torkat blod, vrider sig i plågor och extas.

    Alltsammans är oväntat spännande i en handling där det mesta sker mellan scenerna. Missa inte detta! Det kan ta femtio år till nästa gång.

    Annons
    Annons
    X

    Simon J Berger, Maria Salomaa, Johan H:son Kjellgren och Richard Forsgren i ”När dagen vänder”.

    Foto: Petra Hellberg Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X