Recension

Vänner och älskareKärlekens oväntade vägar

Livskamratens död väcker frågan: Hade Georg kunnat brinna mer? Har han levt i exil från sina drömmar?
Theodor Kallifatides nya roman är en vacker meditation om kärlek, lycka och svikna drömmar, skriver Magnus Eriksson.

Under strecket
Publicerad
Foto: JUREK HOLZER
Annons

Det är alltid ett nöje och en njutning att läsa Theodor Kallifatides. Han är en av den samtida svenska romanens både skarpsinnigaste och mest sinnliga uttolkare av kärlekens alla irrvägar.

I sin nya bok Vänner och älskare skriver Kallifatides om en ABF-byråkrat och socialdemokratisk bitvarg som upplever sitt livs tragedi, men också en oväntad pånyttfödelse. Han bär det ­lagom anonyma namnet Georg Andreasson. Kallifatides skriver alltså om en gestalt som kunde ha varit vem som helst, men som också får utveckla sin egen särprägel och livsförståelse i de situationer där Kallifatides placerar honom. På en gång unik, men ack så anonym och alldaglig; som de flesta av oss.

Annons
Annons
Annons