Kärleken övervinner allt - utom den stora lögnen

Under strecket
Publicerad
Annons

Många läsare har hört av sig efter Idag-sidans artikelserie om mytomani. De flesta är lättade efter insikten om att de inte är ensamma. Historien om Kristina och hennes mytomaniske pojkvän känner många igen sig i - såväl kvinnor som män.
Men det finns även de som har drabbats inom familjen, på arbetsplatsen eller i vänskapsrelationer.
Ett av breven som kom till redaktionen handlade om hur det är att vara förälder till en mytoman. Signaturen
Ledsna föräldrar berättar om sin i dag vuxna dotter som började ljuga redan som liten. I dag spekulerar de i om hon, den förstfödda flickan, kände sig förbisedd när hon ett och ett halvt år gammal fick en syster. Till saken hör att lillasystern var ett öppnare och gladare barn än den förstfödda, som var ganska inbunden.
Eftersom lögnerna var grova redan när flickan var liten pratade föräldrarna ofta med en psykolog i bekantskapskretsen. Så här skriver pappan: "Kontakten med psykologen upphörde för ca 30 år sedan. Så plötsligt för 12 år sedan skrev han på Annas begäran ett intyg på fyra sidor där han gick i god för hennes goda egenskaper. Anna behövde intyget för att inte samhället skulle ta ifrån henne hennes då nyfödda barn. Anna har aldrig bott ihop med någon man någon längre tid. Detta intyg bestod i utfall mot mig och min fru där vi gjordes ansvariga för hennes eventuella problem. Psykologen hade då inte haft någon kontakt med Anna på nästan 20 år. Allt skedde per telefon. Detta var ett typiskt exempel på hur Anna manipulerade verkligheten."
Han fortsätter: "För att göra en lång historia kort kan bara sägas att alla människor Anna har att göra med förr eller senare blir utsatta för hennes ljugerier och manipulationer. Vi som föräldrar har fått lida fruktansvärt under alla dessa år och orkar inte ha någon kontakt med henne. En konsekvens vi fått känna av många gånger är att vi tappat flera gamla vänner som Anna hört av sig till. Anna har talets gåva och verkar mycket trovärdig."

Annons

Att mytomaner har talets gåva är något som fler läsare vittnar om. En annan läsare beskriver sin före detta man som "intelligent, charmig, välutbildad med mycket bra arbete och inkomst". Han avslöjades när hon var gravid i sjunde månaden.
Den relation som just den här kvinnan beskriver till mytomanen - det vill säga en kärleksrelation - handlar de flesta läsarbrev om. Många historier visar hur det har tagit år att komma igen efter upptäckten om att ha blivit grundlurade. Att tilliten - såväl till sig själv som till omvärlden - har fått sig en törn är typiskt. En kvinna, som varit gift i tretton år med en mytoman, skriver att hon ännu inte mår riktigt bra, trots att det har gått fem år sedan skilsmässan. "Jag fantiserar ofta om hämnd, men det svåraste är att jag inte vet om mina minnen är sanna eller ej."
En annan kvinna berättar om mytomanens enorma förmåga att iscensätta sin verklighet med sådant som inte kan betecknas vara annat än rekvisita.
"Han sa att han var polis, jobbade för insatsstyrkan. Enligt honom själv hade han arbetat som polis i sju år. Det lustiga var att han hade allt han behövde för att få historien att verka trovärdig. Poliskläder, polisleg, öronsnäcka, personsökare, polisväska och till och med ett tjänstevapen som han visade upp med stor entusiasm."
Men ingenting om hans yrke, eller om hans påstådda barn eller om hans föräldrar, var sant. "Hela hans existens var en lögn. Efteråt har jag gjort egna efterforskningar, och funnit att det enda som var sant av allt det som han har berättat var hans egen ålder", skriver kvinnan som ändå avslöjade mannen redan efter ett halvår.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons