Annons
Recension

Lars LerinKärlek på distans värmer Lerins ödsliga landskap

Under strecket
Publicerad

Det finns sällan människor i Lars Lerins målningar, men nästan alltid hus. Inte ens när han beger sig till Ganges stränder och till folktäta New Delhi och Marocko lyckas han få med särskilt många människor. De gömmer väl sig för solen i grändernas svalkande skugga och i den täta husmassan som Lars ­Lerin betraktar på avstånd.

På avstånd betraktar han även ensamma hus på den värmländska landsbygden. Någonstans i Hagfors, Munkfors, Molkom och Deje eller andra gudsförgätna platser sent en vinterkväll till ljudet av knarrande snö och snoret som fryser till is vid varje andetag. I mörkret och på distans blir hans längtan efter gemenskap tydlig. Vår längtan blir tydlig. Vi som delar Lars Lerins betraktarposition och kan känna igen oss i utanförskapet och ensamheten.

Annons
Annons
Annons