Annons
X
Annons
X

Anna Gustafsson Chen: Kärlek och brutalitet präglar Kinas bokår

Litteraturåret 2016

Kinas författare har knappast den kreativa frihet som de skulle önska, men ändå är landets litteratur livaktig och läsvärd. Bland årets böcker märks allt från amoraliska noveller och samhällsanalytisk science ­fiction till internationellt uppmärksammade barnböcker.

Zhang Yueran, Cao Wenxuan och Wang Anyi.
Zhang Yueran, Cao Wenxuan och Wang Anyi. Foto: IBL

År 2016 kommer inte att gå till historien som något av de bättre kinesiska litteraturåren. Snarare präglades det av den allt hårdare åtstramningen inom kultur- och underhållningsbranschen, en åtstramning som har pågått i ett par år nu, men som bara blir alltmer märkbar. President Xi Jinping satte tonen redan 2014, i ett långt tal om kulturens roll där han menade att ”god konst ska vara som solen på en blå himmel och en mild vårvind som inspirerar ­tanken”, och nu i december följde han upp med en uppmaning till landets kulturarbetare att bland ­annat tjäna folket och socialismen, samt att ”låta hundra blommor blomma och hundra tankeskolor debattera”, en fras som kan låta en aning olycksbådande om man har Folkrepubliken Kinas historia i någotsånär färskt minne.

Även om censuren slår hårdast mot film, tv och nyhetsmedierna – som har att foga sig i de direktiv som utfärdas av Statliga administrationen för press, publicering, radio, film och television – har också litteraturen drabbats. Det är framför allt icke-skönlitterära publikationer som är i skottgluggen och inte ens bokförlag som befinner sig ­utanför Kinas gränser går säkra – något som fallet med den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai redan tidigare har visat. Skönlitteraturen lider som vanligt framför allt av självcensur, där oroliga förlagsredaktörer och författare gör sitt bästa för att undvika känsliga ord och ämnen.

Ändå finns det ljuspunkter i mörkret. 2016 har kanske framför allt varit 80-talisternas år. Den generation författare som föddes på 1980-talet har förstås redan varit aktiv ett bra tag, men fram till nu har de mest setts som omogna unga stjärnskott ute efter medial exponering och kommersiella framgångar. I år verkar detta ha ändrats och 80-­talisterna har erövrat en ställning på den litterära scenen. Redan i början av året kom romanen ”Jian” (Kokong) av Zhang Yueran, en författare som hittills varit känd som en utmärkt stilist, men med en fäbless för oerhört dramatiska kärlekshistorier som ofta har lidit av något man skulle kunna kalla ett slags kinesiskt unge Werther-syndrom. ”Jian” är något helt nytt, en berättelse om två personer i 30-årsåldern vars uppväxt har präglats av den ­hemlighet deras föräldrar och farföräldrar bär på, en historia som går tillbaka till kulturrevolutionen och en olycksalig natt i ett vattentorn 1967. Hur påverkas livet för de inblandade och deras barn när en förövare och hans offer tvingas fortsätta leva i samma bostadsområde och när det som hände är något man inte talar om? Det allvarliga ämnet och Zhangs nya, mer nedtonade stil har fått kritikerna att prisa romanen för dess försök att blottlägga de onämnbara sår som fortfarande gör generationsklyftorna så skarpa i dagens Kina.

Annons
X

Andra 80-talister som särskilt har lyfts fram i ­ljuset är Zhao Zhiming, Sun Yisheng, Yu Yishuang och Shuang Xuetao, fyra författare som framför allt excellerar i novellkonsten. Stilistiskt skiljer de sig ganska kraftigt från varandra – Zhao Zhimings språk är till exempel fullt av ordstäv, citat och rytmiska ramsor, medan Yu Yishuang skriver ­avskalat och på en mer vardagsmodern prosa – men de förenas av en förkärlek för brutala berättelser där vardagens meningslöshet kryddas med ett stort mått av våld, något som fått kritiker att döpa dem till ”den grymma generationen”. I deras noveller berövas människor sitt värde och sin värdighet utan att kunna göra något åt det, huvudpersonernas ­agerande känns ofta ologiskt och oförutsägbart, kärleken är en fåfäng dröm och i grunden är vi alla ensamma.

”Den grymma generationen” påminner på det här sättet mycket om de författare som slog igenom under tidigt 90-tal och som då utmärkte sig för sina mycket grymma och åtminstone tillsynes amoraliska noveller. Kanske finns det likheter i det politiska klimatet – mellan repressionen på 90-talet, under åren efter massakern på Himmelska fridens torg, och dagens åtstramningar – som gör att de här litterära dragen dyker upp igen? Författarna som föddes under det tidiga 60-talet var för unga för att själva aktivt ha deltagit i kulturrevolutionen, men tillräckligt gamla för att ha upplevt våldsutbrott och vuxnas hemlighetsfulla viskande om faror som ett barn inte kunde sätta fingret på. Det var sådana traumatiska händelser som bland annat Yu Hua bearbetade i sina 90-talsnoveller.

80-talisterna är å sin sida för unga för att ha ­deltagit i demokratirörelsen vid 80-talets slut, men tillräckligt gamla för att ha märkt att något hände och att detta ”något” snabbt blev ett förbjudet ­samtalsämne. Också i Zhang Yuerans ”Jian” ligger massakern på Himmelska fridens torg på lur bakom texten och spökar, när till exempel fadern till en av huvudpersonerna 1990 säger upp sig från sin tjänst på universitetet och förklarar för sina gråtande studenter att ”från och med nu ska vi aldrig hoppas mer”. Ett tecken i texten till dem som är gamla nog att minnas och förstå.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Även inom populärlitteraturen har 80-talisterna skördat framgångar. När Liu Cixins ”Santi” (Tre kroppar) som första översatta roman någonsin förra året vann Hugopriset, världens mest prestigefyllda utmärkelse inom science fiction-litteraturen, innebar det en enorm prestigehöjning för genren i Kina. I år var det dags igen, då 80-talisten Hao Jingfang vann Hugo­prisets novellklass med sin berättelse ”Bejing zhedie” (Det hopfällbara Peking), som sätter fingret på klassklyftor i en framtida, överbefolkad huvudstad. Science fiction framstår alltmer som den ­genre där dagens problem med miljö, stress, arbetsförhållanden och ensamhet kan diskuteras allra friast och mest nyskapande, eftersom den fortfarande betraktas som ”fantasi”. Andra 80-talister som står för mycket av kreativiteten inom kinesisk science fiction är Chen Qiufan och Xia Jia. Om friheten kommer att bestå när genren nu blir alltmer populär återstår att se.

    Den mest uppmärksammade litterära utmärkelsen i år var ändå den danska HC Andersen-medaljen, som tilldelades barn- och ungdomsbokförfattaren Cao Wenxuan. Cao är en veteran inom den kinesiska barnlitteraturen, och utmärkelsen mottogs med stort jubel och enorm uppmärksamhet av kinesiska medier. Nobelpriset, Hugopriset och nu HC Andersen-medaljen – ett stort lyft för det nationella egot. Barnlitteraturen har de senaste åren trätt fram som ett område där kinesiska författare kan tjäna ordentligt med pengar, och förhoppningarna är nu att priset ska ge en puff för kinesisk barn- och ungdomslitteratur även på ett internationellt plan.

    Cao är känd för sina skildringar av livet på landet under 60- och 70-talen och har redan översatts till ett antal språk. Men i medieuppmärksamhetens spår följde också en hel del kritik av pristagaren, som av yngre kollegor påstås skriva berättelser med förlegade könsroller, där pojkar är aktiva hjältar med egna tankar och idéer medan flickor bara är söta och hjälplösa varelser som behöver hjälp och stöd. Kritiken riktades inte enbart mot Cao, utan mot hela den generation äldre barnboksförfattare som enligt kritikerna inte har förstått att synen på könsroller och kärlek har förändrats ganska radikalt hos den kinesiska medelklass som idag köper böcker till sina barn.

    Till sist kan man konstatera att även några av de stora namnen i kinesisk samtidslitteratur kom ut med nya böcker i år. I början av januari publicerades till exempel romanen ”Niming” (Anonym) av Wang Anyi. Wang, som har gjort sig känd som den stora Shanghaiskildraren försöker sig här på något annorlunda. ”Niming” är en kidnappningshistoria där en äldre man förväxlas och sedan dumpas i vildmarken, där han får försöka klara sig bäst han kan. Förvirrad och drabbad av minnesförlust försöker han få svar på frågan vem han verkligen är. Parallellt får läsaren följa den kidnappade mannens fru, som förtvivlad försöker ta reda på vad som har hänt.

    Trots att ”Niming” på många sätt är upplagd som en thriller har Wang valt att skriva på det ytterst ­utförliga sätt hon brukar: där en driven amerikansk thrillerförfattare skulle ha tagit två sidor på sig för att beskriva en scen använder Wang i allmänhet minst tre gånger så många, och läsaren får följa de inblandades tankar, känslor och minnen i stor ­detalj. Det blir en intressant krock mellan två till ­synes väsensskilda litteraturstilar, men kritikerna har inte varit helt eniga i hur de bedömer det nya verket. Kanske blev det ett lite väl tvärt kast från Wangs förra bok, ”Tianxiang” (Himmelska dofter), en historisk roman som utspelar sig i 1500-talets Shanghai. Hur som helst är det ett djärvt experiment Wang gör, när hon vågar lita på att läsarna ska ta till sig en berättelse som är så pass annorlunda än hennes tidigare.

    Även provinsen Shaanxis store berättare, författaren Jia Pingwa, publicerade en roman under 2016. I ”Jihua” berättar han den verklighetsbaserade ­historien om en ung kvinna, Fjäril, som kidnappas för att giftas bort med en bonde som våldtar henne och håller henne fången under tre år, tills polisen lyckas frita henne. Vid det laget har Fjäril hunnit få barn med sin ”make”, vilket leder till en känslomässig konflikt. Tillbaka i staden känner hon sig nedvärderad och föraktad av stadsbefolkningen, och i slutänden väljer hon att återvända till byn och till sitt barn. Jia har fått en hel del kritik för det ­slutet, men själv menar han att hans bild av människohandel och landsbygdsliv är långt ifrån romantiserande. Snarare försöker han ge en objektiv bild av en alltmer avfolkad landsbygd där snart bara gamlingar och småbarn finns kvar, men där staden inte heller erbjuder ett människovärdigt ­alternativ. Oavsett vad man tycker om Fjärils beslut är ”Jihua” en roman som skakar om läsaren.

    Annons
    Annons
    X

    Zhang Yueran, Cao Wenxuan och Wang Anyi.

    Foto: IBL Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X