X
Annons
X

Karaktärsmord på döda svenskar

apropå | Nazistsympatisörer
Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot Din nästa; så stod det skrivet på stentavlorna, men inte ens i de finstilta kommentarerna i Luthers katekes antydes att man faktiskt - av okunskap, illvilja, tanklöshet eller dumhet - kan grovt förtala någon, trots att uppgifterna i och för sig är sanna; korrekta fakta kan missbrukas genom att sättas in i ett ärekränkande sammanhang. Just denna form av grovt förtalsbrott begår en av de båda herrar som är ansvariga för det nyligen utkomna bokverket Den svenska nationalsocialismen. Medlemmar och sympatisörer 1931-45 (545 s. Carlssons Bokförlag). Den skyldige till skambrotten är inte författaren till boken, Tobias Hübinette, utan den politiske kommentator som skrivit dess förord - historiedocenten Klaus Böhme; jag återkommer till honom.
I och för sig är Hübinettes idé att leta reda på de okända svenskar som dyrkade Hitler smått genial; han har tagit reda på medlemsförteckningar eller julhälsningar i nio nazistiska eller svensknationella
organisationer och publicerar namnen; inalles är det över 30 000 brunsuggor som grävts fram ur dunklet när Hübinette vänt på kokorna i den politiska gödselstacken. De flesta - men inte alla! - av de omnämnda var förmodligen (men inte säkert) nazistiskt smittade.
Naturligtvis finns de nazistiska värstingarna med, det vill säga medlemmarna i styckjunkare Sven Olof Lindholms Nationalsocialistiska arbetarpartiet, som var långtifrån betydelselöst, det fick till exempel 17 483 röster vid valet 1936. Eftersom medlemsmatriklarna inte finns kvar, har namnen måst vaskas fram via de julhälsningar som medlemmarna sände via partiorganet Den svenske nationalsocialisten; det skedde tyvärr utan yrkesbeteckningar, varför det är omöjligt att göra en sociologisk kartläggning; man får nöja sig med ett och annat bekant namn som sticker upp ur anonymiteten - IKEA-Kamprad skymtar i förteckningen.
Påfallande många kom från gränstrakterna i norr och bar finskklingande namn som Lampa, Oja eller Aidanpaa; närheten till Sovjet
spelade en roll. Men i stort sett var det en anonym massa som stödde Lindholm i hans kamp för att bli en svensk Quisling.

Betydligt bättre insyn har Hübinette i den kyrkliga nazism, som härjade på Västkusten; det var en kyrkoherde i Säve vid namn Ivar Rhedin, som med Göteborgs Stiftstidning som organ etablerade sig bland den schartauanskt troende befolkningen. I valet 1932 fick partiet nästan 9 000 röster.
I en del små byar ledde denna fromma nazigalenskap till politiska folkvandringar; i fiskeläget Träslövsläge nära Varberg anslöt sig till exempel med ortens präst i spetsen stora delar av församlingen till Hitlers lära; kyrkovärden och lärarinnan, en husägare och inte mindre än 29 fiskare, 27 hustrur plus en änkefru och en hemmadotter. De trodde alla, både på Gud och på Hitler.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X