Annons
X
Annons
X

Kapitulera inte för statsfeminismen

KOLUMN

Den senaste tiden har en del saker hänt som satt nytt fokus på feminismen. Moderaternas Per Schlingmann testade idén om kvotering till bolagsstyrelser. Birgitta Ohlsson meddelade att hon tänker vara på jobbet redan några veckor efter att hon blivit mamma. En feministisk före detta polischef greps misstänkt för grova sexbrott.

Schlingmann plågas säkert av att det är färre kvinnor än män i bolagsstyrelser. Kanske har känslan underblåsts av att Moderaterna kan tjäna på saken. Från Ohlssons självklart legitima val och de motbjudande brott som polischefen misstänks för kan man naturligtvis inte dra några som helst slutsatser. Vilket inte hindrar Ann-Charlotte Marteus (
Expressen, 4/2) att ge uttryck för farhågan att män nu kan dra sig för att kalla sig feminister, då folk kan tro att de därmed också våldtar småflickor.

Sådana klavertramp bör man artigt bortse från, men när Marteus sedan undrar om inte pappalediga män kan bli mindre benägna att se barn som sexuella objekt, då kan jag inte längre vara chevaleresk. Hon säger ju faktiskt att män som går till jobbet möjligen kan komma att i högre grad utveckla pedofila tendenser.

Annons
X

Med en sådan världsbild är det inte konstigt att hon även jämställer antidemokrat med antifeminist, som om den senare skulle vara en illegitim position.

Låt mig då säga detta. Jag är antifeminist.

Vad mera är, jag anser att den ekonomistiska strukturfeminismen är en antiintellektuell och frihetsfientlig humbugdoktrin, som morgondagens vetenskapshistoria kommer att sortera bland frenologi och animal magnetism.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vår civilisation har, så långt bakåt vi kan överblicka, präglats av orättvisor mot kvinnor. Men den förklaringsmodell som den dominerande feminismen erbjuder är lika osammanhängande och i brist på evidens som astrologi. Att fösa människor i riktning mot pedofiler och antidemokrater, bara för att de anser att det är bra att mamman stannar hemma med små barn, är ett tragiskt utslag av detta.

    Varför skulle en kvinnas val att stanna hemma hindra andra kvinnor från att gå till jobbet? Bara mot bakgrund av kollektivism, ekonomism och strukturalism är det ett rimligt påstående. Så nu är vi alla överens om att dessa storheter ska driva politiken? Definitionen av demokrati som att folk bör få bestämma över sin egen vardag – är den omodern?

    Den senaste generationens politiker har ägnat sig åt att legitimera och institutionalisera den här sortens statsfeminism i samhällets alla skikt. Eftersom den underliggande teorin har fel i allt har den inte hjälpt något, men den har beskurit frihet, inflaterat staten och kostat miljarder.

    Jag förnekar inte att det finns orättvisor mot kvinnor. Jag vill se förändring. Men det finns något som kallas problemformuleringsprivilegium och det är på tiden att den matchen spelas. Jag vägrar nämligen att ansluta mig till den statskramande vänsterchimär, som närmast oemotsagd har tillåtits tränga långt in i den svenska borgerligheten.

    Hur gick egentligen det till? Finns det någon kvar där inne som kan förklara?

    Roland Poirier Martinsson är filosof, författare och leder Timbro medieinstitut.
    rolandpm@gmail.com

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X