Annons

Dick Harrison:Kaos: Ingen kunde komma överens om när nyår inföll

Nyårsfirande på Drottninggatan i Stockholm den 1 januari 1931.
Nyårsfirande på Drottninggatan i Stockholm den 1 januari 1931. Foto: TT

Den 1 mars som en hyllning till våren. Den 25 december till minne av Jesu födelse. Eller mitt i sommaren som en hälsning till solen. Vi har firat nyår länge, men på vitt skilda datum.

Publicerad

Nyårsfirandet skiljer sig markant från andra helger på en avgörande punkt. Eftersom det inte är en utpräglat religiös helg, fastlagd i kyrkliga kalendrar, har den haft en tendens att flyta runt i almanackan och ändra innehåll och karaktär betydligt.

De första europeiska nyårsfirarna var grekerna och romarna, som båda iakttog högtiden, men vid helt olika tidpunkter. Varje stadsstat i det antika Grekland hade sin egen kalender, och i Aten inföll nyåret strax efter sommarsolståndet. Det romerska nyåret firades till en början den 1 mars och var i mångt och mycket en hyllning till vårens ankomst. Faktum är att romarna länge ignorerade den trista och kalla tiden på året som numera motsvaras av januari och februari så till den milda grad att de inte räknade vinterperioden i månader. Mars fick bli månad nummer 1, vilket förklarar namnen september, oktober, november och december – ”den sjunde”, ”åttonde”, ”nionde” och ”tionde” månaden, räknat från mars och framåt. På 100-talet före Kristus reformerades dock kalendern för att fylla ut hålet mellan december och mars, med följd att det romerska nyåret gled över till att firas den 1 januari.

Annons
Annons
Annons