Lyra Koli:Kants skämt kan ha legat honom i fatet

Immanuel Kant (1724–1804). Till väster: Sarah Lucas installation ”Au naturel”, som i avhandlingen får exemplifiera vad Kant kallar ”den lek med estetiska idéer eller förståndsföreställningar genom vilka inget i sista hand tänks” .
Immanuel Kant (1724–1804). Till väster: Sarah Lucas installation ”Au naturel”, som i avhandlingen får exemplifiera vad Kant kallar ”den lek med estetiska idéer eller förståndsföreställningar genom vilka inget i sista hand tänks” . Foto: Tony Kyriacou/TT

Immanuel Kants ”Kritik av omdömeskraften” ägnar hela sex sidor åt vitsande och skratt – mer än någon annan konstart. En ny svensk avhandling visar att kritiken mot filosofens estetik som formalistisk och osinnlig är en osann karikatyr.

Under strecket
Publicerad
Annons

Immanuel Kant, den knastertorra upplysningsfilosofen som aldrig lämnade Königsberg, som gick på så regelbundna promenader att lokalbefolkningen ställde sina klockor efter honom och som såvitt hans levnadstecknare kunnat utröna antagligen aldrig hade sex, har ofta beskrivits som osinnlig. Hans estetik har anklagats för att vara både borgerligt formalistiskt och patriarkalt kroppsförnekande. Men i sin avhandling ”Sinnesstämning, skratt och hypokondri. Om estetisk erfarenhet i Kants tredje kritik” (från Södertörns högskola) visar Anna Enström med slående grundlighet att denna beskrivning bara borde uppfattas som en karikatyr.

Annons
Annons
Annons