Annons

Peter Adler:Känslostyrd retorik kräver eftertanke

Greta Thunberg skäller ut sina åhörare under stark sinnesrörelse under sitt tal på FN:s klimatkonferens tidigare i år.
Greta Thunberg skäller ut sina åhörare under stark sinnesrörelse under sitt tal på FN:s klimatkonferens tidigare i år. Foto: Pontus Lundahl / TT

Även om tonläget i dagens debatter framstår som allt mer uppskruvat, är fenomenet inte nytt. Starka känslor har alltid varit ett effektivt medel för den talare som vill påverka sina åhörare. Tricket är att låta torra fakta göra jobbet.

Under strecket
Publicerad

Den som tycker sig märka att samhällsdebatten i västvärlden i allt högre grad präglas av starkt känslostyrda utspel behöver inte leta länge efter exempel i närtid. Greta Thunbergs ursinniga tal på FN:s klimatkonferens, den brittiske justitiekanslern Geoffrey Coxs avhyvling av parlamentet i slutet av september, Donald Trumps självömkande utgjutelser på Twitter, Boris Johnsons buffliga språkbruk i brexit-debatten och ett antal offentliga personers utbrott i sociala medier låter ana att ett förändrat samhällsklimat i allt högre grad påverkar tonen i det offentliga samtalet. I sig är detta inte unikt för vår tid.

Vädjan till åhörarnas känslor (pathos) är ett av retorikens grundelement och påverkan via känslorna tycks skenbart fungera på ett okomplicerat sätt. Delad sympati eller delad avsky förstärker känslan av samhörighet. Om en person uttrycker kraftfull entusiasm inför något vi ogillar, kan känslosamhet däremot upplevas som påträngande, hycklande eller löjlig. Om någon uttrycker starkt negativa känslor inför det vi själva värdesätter, skapar detta motvilja och fientlighet hos oss. Dessa samband kan tyckas självklara, men skapar ändå problem.

Annons
Annons
Annons