X
Annons
X
Recension

Gracie Känsligt fångade stämningsbilder

En och samma plats kan se helt annorlunda ut beroende på vem som betraktar den. För 16-åriga utbytesstudenten Klara står den lilla staden Manning i Kansas för frihet, äventyr och en möjlighet att få vara någon annan än den hon är hemma i Sverige. Ett ställe hon skulle vilja stanna länge på, men som hon snart är tvungen att lämna. För bästa vännen Penelope är staden tvärtom en hopplös och inskränkt håla som det gäller att sticka från så fort man bara får chansen.

Romandebuterande Veronika Malmgrens "Gracie" berättar om Klaras två sista månader i USA. Året är 1999. Hettan dallrar över det flacka och vidsträckta landskapet, väderrapporterna varnar för en tornado och borta i Colorado skjuter två elever ihjäl tolv kamrater och en lärare på Columbine high school. Men de dramatiska underströmmarna till trots är livet i Manning precis lika letargiskt och stillastående som alltid. Flickorna vevar ner taket på Penelopes sandfärgade cabriolet – det är den som heter Gracie – och susar trotsigt iväg mot horisonten. Men de kommer aldrig särskilt långt. Oftast hänger de med kompisarna vid kvarnen nere vid floden, runt ett bord på lastbilshaket, i dungen ute på ett av de ändlösa fälten. Snackar, hånglar lite håglöst med någon av killarna, dricker öl, röker en förbjuden cigarett.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X