Annons
X
Annons
X

Kanada Sverige 1–0

Varför lyckas Kanada? frågade
Expressens ledarsida (12/2). ”Kanada är landet där invandrare är efterlängtade: En kvarts miljon om året vill man ha. De tas emot med öppna armar, får jobb omgående, får medborgarskap lätt och smälter in i folkväven utan att förlora sin ursprungsfärg.”

”Kanada lyckas med att integrera” konstaterade
DN:s ledare (4/3). ”Mer arbetskraftsinvandring kan vara ett sätt att bryta stigmatiseringen och öppna dörrar från båda hållen. Det är den viktigaste lärdomen från Kanada.”

Kanada har blivit landet att peka på när man vill visa att det finns lösningar på de problem som uppstått till följd av den förda invandringspolitiken. I Sverige tar det sju år för en kommunplacerad flykting att etablera sig på arbetsmarknaden, och underskottet av invandringspolitiken ligger mellan 1,5 och 2 procent av BNP (alltså mellan cirka 40 och 60 miljarder kronor) årligen, enligt regeringens utredare.

Annons
X

Vilka justeringar skulle krävas för att göra politiken mer kanadensisk? Integrationsexperten Henrik Emilsson, tidigare tjänsteman på integrationsdepartementet, har sammanställt dem.

Mer arbetskraftsinvandring, säger tidningarna ovan. Men då krävs en planerad invandring.

I Kanada utgår man från det egna landets behov och möjlighet att integrera, och formulerar ett mål för invandringen därefter. Man anser att 65 procent av invandringen till Kanada bör vara ekonomisk. Därmed sätts också ett tak på antalet som kan invandra av humanitära skäl.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Sverige har inga tak. 2010 gavs 12073 personer uppehållstillstånd av asyl-, skydds- och humanitära skäl. Därtill fick 24626 anhöriga uppehållstillstånd. Antalet permanenta arbetstillstånd uppgick till 99. Det finns fler dimensioner i den frågan, men siffrorna antyder att det skulle krävas en tämligen omfattande arbetskraftsinvandring för att nå de kanadensiska proportionerna. Alternativet är att dra ner på annan.

    Planering ger jämn takt i flyktinginvandringen – vilket underlättar för integrationsinsatserna. Sverige har motsatt princip: exempelvis ökade antalet uppehållstillstånd i kategorin skyddsbehov från 3728 år 2006 till 10208 stycken år 2007.

    Det skulle krävas mer resursstarka invandrare. Kanada har poängsystem för att välja ut arbetskraftsinvandrare efter deras egenskaper och förmåga att bidra till samhället. Högutbildade före lågutbildade och så vidare.

    De som invandrar frivilligt – alltså saknar flyktingstatus – bör vidare försörja sig själva. Kanada har försörjningskrav för anhöriga: i minst tre år för partnern, och för barn minst tio år eller tills barnet är 25 år.

    Slutligen krävs en ny syn på medborgarskapet. I Kanada utgör detta slutet på en integrationsprocess. Invandraren måste vara ostraffad, och får erlägga språk- och kunskapsprov med frågor om politik, historia, geografi, rättigheter och skyldigheter.

    En gissning är att ingen av de ledarsidor och debattörer som säger sig vurma för Kanada skulle acceptera ovanstående. Och andra favoritfrågor, som rätten till skola och vård för människor som saknar tillstånd att uppehålla sig i landet, går rentav på tvärs mot kanadensisk hållning.

    Så varför säger de då att det finns mycket att lära av Kanada, om det bara gäller i princip men inte i praktiken?

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X