Annons

Tove Lifvendahl:Kan vi nu tala om kostnaderna?

Afghanska flyktingar på åhörarläktaren i Riksdagshuset för att lyssna på debatten den 13 september i år om situationen för ensamkommande flyktingbarn. De får vara med och betala kostnaden för att Sverige under lång tid undvek att tala om svåra frågor.
Afghanska flyktingar på åhörarläktaren i Riksdagshuset för att lyssna på debatten den 13 september i år om situationen för ensamkommande flyktingbarn. De får vara med och betala kostnaden för att Sverige under lång tid undvek att tala om svåra frågor. Foto: Claudio Bresciani/TT
Under strecket
Publicerad

Allting har ett pris. Det finns en kostnad för politiska beslut. Ibland mäts prislappen i politisk prestige, andra gånger betalar medborgarna. Det är självklart, och därför är det så märkligt när tankemässiga stoppbollar rullas ut som säger att vi inte får diskutera kostnaden för invandringen. Den finns ju lika självklart som kostnaden för den invandring som uteblir, för övrigt en summa som med den demografiska utvecklingen i Europa kommer att skrivas upp. I båda fallen krävs att man förmår ta med i ekvationen både det man ser, och det man inte ser, för att tala med den franske ekonomiteoretikern Bastiat.

För de talrika kompetensutvisningarna Sverige ägnar sig åt, finns en omedelbar kostnad för den som utvisas, dennes familj och det företag som mister talangen. Men därutöver är det en god gissning att prislappen på sikt för Sverige för att skicka iväg sådana som är eftertraktade i vårt näringsliv, är betydande.

Annons
Annons
Annons