Annons

Ivar Arpi:Kan Tunisien bli en motpol till IS?

Dialogkvartetten som fick Nobels fredspris för sina insatser med att skapa demokrati i Tunisien. Från vänster till höger: Houcine Abassi, Mohamed Fadhel Mahfoudh, Abdessattar Ben Moussa och Wided Bouchamaoui.
Dialogkvartetten som fick Nobels fredspris för sina insatser med att skapa demokrati i Tunisien. Från vänster till höger: Houcine Abassi, Mohamed Fadhel Mahfoudh, Abdessattar Ben Moussa och Wided Bouchamaoui. Foto: Cornelius Poppe / TT / NTB Scanpix
Publicerad

Varhelst den arabiska våren blommade upp skedde två saker. Antingen stärktes regimers repression. Eller så blev det ett uppsving för jihadister, först olika grenar av al-Qaida och sedan Islamiska staten. Ibland skedde båda sakerna. På Sinaihalvön fick jihadistgruppen Ansar Bait al-Maqdis en stark närvaro efter den egyptiska revolutionen 2011. Attackerna tilltog efter militärkuppen 2013. Sedan ett år tillbaka är den en del av IS. Direkt i samband med att protester utbröt i Jemens huvudstad under våren 2011 tog al-Qaidas gren på arabiska halvön över Abyan-provinsen. I dag har både al-Qaida och IS en stark närvaro i landet. I Libyen har IS etablerat en stabil bas, mycket tack vare att landets två regeringar utkämpar ett inbördeskrig mot varandra. I Syrien krossades den moderata delen av upproret medvetet mellan islamistgrupperingar och Assadregimen. Rebellerna utgörs till största del av olika sorters jihadister. I land efter land där arabiska våren ledde till protester har jihadistgrupper vuxit sig starkare.

Den sorgliga sanningen är att diktaturernas brutalitet höll dessa grupper i någorlunda schack. Progressiva krafter i arabvärlden allierade sig ofta hellre med diktatorerna än med de reaktionära islamistiska krafterna. Därför har många uppfattat att endast islamister ger motstånd och erbjuder ett alternativ till diktaturernas förtryck. Att den arabiska våren övergick till en vår för jihadism är en tragisk utveckling. Valet i Syrien – mellan en brutal diktator och en lika brutal jihadistgrupp – är representativ för regionen.

Men det finns ett undantag. Tunisiens diktator Ben Ali flydde tillsammans med sin fru landet i januari 2011 till ett liv i flärd i Saudiarabien. I landet han lämnade har en faktisk demokrati kunnat växa fram. Mycket tack vare att islamistpartiet Ennahda har valt att samarbeta med sina konkurrenter och till och med lämna ifrån sig makten frivilligt vid tillfälle. Det är passande att Nobels fredspris går till de fyra grupper som lyckats åstadkomma den demokratiska övergången i Tunisien. Detta vore första gången en demokrati lyckas etablera sig i arabvärlden, om konsolideringen lyckas. Många vill se dem misslyckas.

Annons

En del av IS propaganda är att de är det enda alternativet för troende muslimer. Tunisien visar att demokrati är ett alternativ. Just Tunisien har därför attackerats av IS, bland annat för att skrämma bort turister, som annars utgör en av de stora inkomsterna för landet. I senaste numret av sin tidning skriver IS att de vill utplåna ”gråzonen” för muslimer, vilket alltså är alla andra sätt att vara muslim på än just deras version. Särskilt är siktet inställt på muslimer som vill kombinera sin tro med demokrati och sekularism.

Det finns många problem kvar att lösa i Tunisien. Den gamla polisstaten monterades aldrig ned helt. Korruptionen som bidrog till den folkliga resningen mot Ben Ali finns kvar. Dessutom är tunisier den största gruppen av utländska jihadister som rest till Syrien. Därför behöver Tunisien allt stöd de kan få i kampen för att få deras demokrati att fungera. I bästa fall skulle det visa på en alternativ väg framåt i arabvärlden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons