HarungenKan ny teknik hjälpa oss träda in i djurens medvetande?

Ina Rosvall, född 1988, är uppväxt och bosatt i Malmö. Hon arbetar som psykolog. ”Harungen” är hennes debutroman.
Ina Rosvall, född 1988, är uppväxt och bosatt i Malmö. Hon arbetar som psykolog. ”Harungen” är hennes debutroman. Foto: Nille Leander

Ina Rosvall skriver om ett laboratorium där man försöker fånga djurens sinnesintryck. Erik Löfvendahl njuter av ett enastående språk i en oavbrutet fascinerande debutroman.

Under strecket
Publicerad
Annons

På skånska slätten ligger ett laboratorium där man undersöker hjärnaktiviteter på försöksdjur. Jagberättaren i Ina Rosvalls dagboksroman ”Harungen” alternerar mellan ett ordinärt familjeliv med man och två barn, och nämnda forskningsprojekt. Även om författaren och berättaren båda är psykologer är det knappast självbiografiska anteckningar vi får ta del av, det pågår nämligen saker på laboratoriet som är hämtade ur genren science fiction. Man registrerar hur djur reagerar på olika sinnesintryck. Maskar, fiskar, ormar och fåglar är några djur som omnämns; man får en känsla av att det myllrar av djur i forskningslabbet, som består i flera våningar, med stora akvarier längst ner i byggnaden för att inte sprickbildningar ska orsaka översvämningar på de andra våningarna.

På en gång ska det sägas att detta är en osedvanligt mogen, oavbrutet fascinerande, debut såväl språkligt som stilistiskt. Här finns inte en enda banal utsaga. Av någon anledning tänker jag på Mara Lees ”Salome” (2011) - även om tematiken är helt väsenskild från ”Harungen” så är språkbehandlingen lika enastående som i ”Salome”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons