Recension

Förresten gör folk så märkliga saker nuförtidenKan man ställa krav på fiktiva personer?

Åsa Foster (född 1976) har en examen i statsvetenskap från University of KwaZulu-Natal, Sydafrika, samt en magisterexamen i litterärt skapande från Lunds universitet.
Åsa Foster (född 1976) har en examen i statsvetenskap från University of KwaZulu-Natal, Sydafrika, samt en magisterexamen i litterärt skapande från Lunds universitet. Foto: Caroline Andersson

I Åsa Fosters andra novellsamling balanserar folk på gränsen för hur man får bete sig. Lina Kalmteg läser en samling välskapta noveller som viljelöshet tyvärr dränerat på energi.

Under strecket
Publicerad
Annons

Kan man ställa krav på fiktiva personer? Begära att de ska rycka upp sig? Vilja något, oavsett vad. Frågan tar form under läsningen av Åsa Fosters andra novellsamling, som kommer endast ett drygt år efter debuten med ”Man måste inte alltid tala om det” som fick ett entusiastiskt mottagande.
Då var miljön Sydafrika, där författaren tidigare bott. I ”Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden” utspelar sig berättelserna i Skåne, där hon lever nu.

Det mesta rör sig kring relationer, oftast mellan man och kvinna i ett kärleksförhållande, realistiskt och vardagsnära. Sådär iögonfallande märkliga saker gör inte folk i de elva novellerna. Men de balanserar på gränsen för hur man förväntas bete sig, som den gravida kvinnan som börjar följa efter en kvinna med en bebis, i hopp om att få någon att vara med under föräldraledigheten. Det är tillräckligt för att ett lätt obehag ska lägga sig över sidorna.

Annons
Annons
Annons