Annons

Anders Melldén:Kan inte 2018 bli ett förändringens år för vinet?

Det nya året rymmer både vinter-OS, prins Harrys bröllop, fotbolls-VM och de första kvinnliga bilförarna i Saudiarabien. Stora händelser blandas med mindre och mer privata, och själv funderar jag på vad vinvärlden kommer att bjuda på år 2018.

Publicerad

Här fortsätter, som i de flesta andra delar av samhället, en polarisering på ytterkanterna. Å ena sidan finns den extremt medvetne vinkonsumenten som har koll på bekämpningsmedel, svavelhalt, fatstorlekar och flasktyngd. Å andra sidan har vi konsumenten som bara vill ha lite festligt rött till maten, där massproducerade produkter allt oftare smyger sig in i vardagen. Skräddarsydda varumärken från en verklighet långt ifrån den romantiska vinvärld som målas upp i magasin och vinlitteratur, och som istället frodas via PR-byråers storytelling. Sådana produkter må kanske ha sitt berättigande, men kan inte 2018 bli året då alla konsumenter åtminstone ska veta vad vinet de köper har för ursprung och innehåll?

Ja, ska 2018 bli året då vi äntligen löser frågan om obligatorisk innehållsförteckning på alkoholdrycker efter flera decenniers långbänk? Året då vi går från att kategorisera viner och andra livsmedel som ”konventionella”, ”ekologiska”, ”hållbara” eller ”naturliga” till att de alltid ska vara gjorda med kommande generationers bästa i åtanke?

Kan inte 2018 bli året då alla konsumenter åtminstone ska veta vad vinet de köper har för ursprung och innehåll?

Annons

Ska 2018 bli året då certifieringsföretag enbart certifierar för jordens och mänsklighetens bästa, aldrig för egen vinning?

Realist som jag är inser jag att svaret på dessa stora frågor förmodligen är nej, men några steg i rätt riktning vill jag ändå hoppas på. Enklare är det då att spana mot mer konkreta dryckestrender, som att vi under 2018 kommer att fortsätta se fler udda druvor och ursprung på våra flaskor. Att det är året då Georgien blir publikt både som vinland och turistland. Då ett glas portugisiskt blir det självklara valet när Lissabon utmanar Barcelona som weekendstad.

Året då vi utforskar vin från höga höjder och oländiga bergsområden i Argentina och Australien. Året då vi börjar ifrågasätta dyra mellanrätter och omotiverat skyhöga 7,5-centiliterspriser på (cora)vinbarer. (De motiverade får gärna finnas kvar.)

Året då vi återigen börjar uppskatta mörk rosé, som clairet från Bordeaux. Då cava på allvar hotar proseccons marknadsdominans och då norra Rhônes röda blir sommarens bästa grillviner. Året då barolo tar över efter amarone och châteauneuf-du-pâpe som det säkra gå bort-vinet, det vill säga den vintyp alla vet prisläget på, och som därför alltid funkar som present eller till finare bjudningar …

Vi får väl se.
Har jag nu inte rätt på något annat plan så hoppas och tror jag ändå att 2018 blir året då vit bordeaux är det självklara valet till smörstekt fisk. Det kommer det i alla fall vara för mig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons