Annons

Kamp mot extremism har försummats

Folkpartiet föreslår en brådskande utredning av terrorlagstiftningen (Brännpunkt 14/8). Samsynen är till synes god bland riksdagens partier. Det är både glädjande, och manar till viss eftertanke. Så sent som i februari 2014 avslogs en motion om samma utredning av samtliga partier, skriver C-politikerna Edward Nordén och Staffan Danielsson.

Under strecket
Publicerad

Folkpartiet vill skärpa lagen om terrorträning.

Foto: STR / AP Bild 1 av 1

Folkpartiet vill skärpa lagen om terrorträning.

Foto: STR / AP Bild 1 av 1
Folkpartiet vill skärpa lagen om terrorträning.
Folkpartiet vill skärpa lagen om terrorträning. Foto: STR / AP

BRÄNNPUNKT | TERRORTRÄNING

Det bör vara en tankeställare om varför vi politiskt har haft en så senkommen respons i en svår, och akut, fråga?
Edward Nordén och Staffan Danielsson

I dagens verklighet förekommer det att svenska medborgare ansluter sig till terrorgrupper som begår övergrepp och massmord. Denna verklighet kommer inte att försvinna eller upphöra av sig själv. Samtidigt så är det på inget vis en ny företeelse eller ett nytt ämne. Skillnaden är möjligen intensiteten.

IS (Isis) skapades 2006 och redan då med svenska medborgare och band. Varför är Sverige så sena på bollen har varit en återkommande fråga i ämnet.

Mot den bakgrunden lämnades en motion av Staffan Danielsson (C) i syfte att utreda hur ett juridiskt regelverk ska kunna tas fram för att hindra eller lagföra dessa svenska medborgare. Den inlämnades den 30 september 2013. Det är snart ett år sedan. Det var redan då tydligt att åtgärderna inte räckte till och att den politiska debatten generellt sett inte var ute efter att agera. Motionen avslogs unisont i februari 2014. Det är alltså knappt sex månader sedan. Intresset var blygsamt och debatten uteblev. De senaste dagarna har flera röster höjts från flera partier att både utredning och snabba agerande kring lagstiftningen är önskad. Med kommentar att det borde ha utretts tidigare. Lätt att instämma i, men också värt att fundera över. Det har inte varit konsekvensfritt i Irak och Syrien med flera andra länder.

Annons
Annons

Det bör vara en tankeställare om varför vi politiskt har haft en så senkommen respons i en svår, och akut, fråga? Frågans komplexitet rymmer en vidare kontemplation; för att verkligen nå avsedda resultat så behöver vi vara såväl mer uppmärksamma, men också mycket noggranna i vad som skall antas. Och även det problematiska i att försätta sig i en sits där för snabbt agerande kan resultera i för svaga strategier eller som enskilda öar av lagstiftning utan tänder. Eller i konkret felfokus.

**Motiveringen i **motionen var tydlig. Säkerställ både svenska medborgares säkerhet från hemvändande militanta extremister, samt just ett folkrättsligt ansvar inför vad svenska medborgare utsätter andra länders civila för som aktiva deltagare i terrorgrupper. Risken i Sverige ökar avsevärt för dåd på svensk mark och risken ökar avsevärt för dåd utförda av svenskar utomlands.

Sverige saknar en reell möjlighet att stoppa dessa svenska medborgare från att ansluta sig till terrorgrupper och delta i deras aktiviteter. Inte heller lär det i realiteten utdömas påföljder vid hemkomst. Det ligger i sakens natur att en kaotisk konflikt medger små möjligheter att binda personer i gruppen till de exakta brotten. Och ingen återvändande är heller dömd. Få, om ens någon, lär heller bli det utan förändring.

Frågeställningen lyder:

• Är det rimligt att den svensk som till exempel deltar i etnisk och religiös rensning i Irak (FN:s klassning) med avsikt att införa en diktatur, så extrem att talibanerna tar avstånd från brutaliteten, kan komma hem till Sverige som om inget hade hänt?

Annons
Annons

• Är det rimligt att den som ingår i stridande miliser i Syrien för extrema militanta grupper som poserar med människolik och avhuggna huvuden bara kommer hem för eventuell skattefinansierad sjukvård för skador, ett samtal med Säpo, och sedan kanske infinner sig på sin arbetsplats? Som om ingenting hade hänt.

**Det är svårt att **stoppa en konflikt. Det är dock mindre svårt att göra vad vi kan för att åtminstone bespara konfliktens offer våra egna medborgares extremism och våld. Att vi saknar detta skydd är en kollektiv försummelse sedan många år och berör flera regeringar på ett sätt som borde utesluta skyttegravar och sandlådor.

I vår uppfattning så är det en fråga som kräver en mycket noggrann utredning utifrån frågornas komplexitet. Lagstiftning är ett moment, men bör betraktas främst som en vital del i en helhet. En sammanhållande strategi är helt nödvändig om vi menar allvar med att effektivt förebygga och stoppa nyrekrytering. Samt ta emot, utreda, åtala och hantera de som redan deltagit. Framförallt behöver vi återintegrera dem i samhället.

I klarspråk, det är ytterst angeläget att påbörja ett seriöst och noggrant arbete för att komma tillrätta med detta problem. Steg mot en bättre anpassad lagstiftning och vidare mot ett kluster av adekvata insatser.

En fråga som är klart lämpad för samsyn och samverkan och inte en enskild partiangelägenhet. Det som bör åligga Sverige är att minska nyrekryteringen och förstärkningen av militanta extremister utomlands som nationellt säkerhetsarbete. Det är ett ansvar att axla som är försummat.

Med god förhoppning om ett sådant kollektivt ansvarstagande.

EDWARD NORDÉN (C)

Svalöv

STAFFAN DANIELSSON (C)

riksdagsledamot

Mer debatt om terrorträning:

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons