Annons

Lars Nystedt:Kalenderns dagar är inte räknande

Vårt sätt att dela in tid i veckor, månader och år har inte ändrats nämnvärt sedan 1300-talet. Det har dock inte saknats krafter som velat reformera den gregorianska kalendern. Elisabeth Achelis vigde sitt liv åt att arbeta för en ny världskalender. Men förgäves.

Publicerad

Den kalender som vi för närvarande räknar tiden efter daterar sig från 1582 och kallas för den gregorianska kalendern efter påven Gregorius XIII som, efter ett par hundra års betänketid, reformerade den julianska kalendern som varit i bruk sedan år 46 f Kr. Problemet med den julianska kalendern som gjorde en reform nödvändig var årets längd. Julianska året bestod vanligtvis av 365 dagar, men vart fjärde år blev det 366 dagar, det vill säga i medeltal var det 365,25 dagar långt. Emellertid är ”naturens” år, det så kallade ”tropiska” året något kortare, nämligen 365,24220 dygn. Skillnaden är inte stor, bara 11 minuter och 14 sekunder, men felet adderar sig år från år och efter 128 år uppgår det till ett helt dygn. På 1300-talet hade felet vuxit till 10 dagar, och om ingenting gjordes skulle man med tiden ha fått en kalender där man exempelvis firade påsk mitt i sommaren. Det var problemet med påsken som var den utlösande faktorn. Avsikten med den nya kalendern var att rätta till så mycket som möjligt med så små ändringar som möjligt. Man gjorde två korrigeringar. Dels ändrade man skottåren så att jämna sekel inte var skottår försåvitt inte sekelsiffran var jämnt delbar med fyra. Åren 1800 och 1900 blev ej skottår under det att 2000 var det. Dels spolade man tio dagar för att harmoniera kalenderns år med naturens år. Nu dröjer det flera tusen år innan kalendern ligger ett dygn fel.

Emellertid är det många som anser att den gregorianska kalendern har grava skönhetsfläckar. Månaderna är inte lika långa. I synnerhet februari månad skiljer sig från de övriga. De fyra kvartalen är inte heller lika långa. Även den rörliga påsken är en källa till irritation. Det är dock tveksamt om estetiska synpunkter är ett tillräckligt skäl för en så genomgripande förändring som ett kalenderbyte utgör. Men redan 1834 publicerades ett förslag till reformerad kalender med 13 identiska månader om vardera 28 dagar, det vill säga fyra veckor. Detta blir tillsammans 364 dagar. De extra en eller två dagarna ”fanns” inte. De hade inget namn eller nummer och tillhörde inga veckor.

Annons
Annons
Annons