Lars Nystedt:Kalenderns dagar är inte räknande

Vårt sätt att dela in tid i veckor, månader och år har inte ändrats nämnvärt sedan 1300-talet. Det har dock inte saknats krafter som velat reformera den gregorianska kalendern. Elisabeth Achelis vigde sitt liv åt att arbeta för en ny världskalender. Men förgäves.

Under strecket
Publicerad
Annons

Den kalender som vi för närvarande räknar tiden efter daterar sig från 1582 och kallas för den gregorianska kalendern efter påven Gregorius XIII som, efter ett par hundra års betänketid, reformerade den julianska kalendern som varit i bruk sedan år 46 f Kr. Problemet med den julianska kalendern som gjorde en reform nödvändig var årets längd. Julianska året bestod vanligtvis av 365 dagar, men vart fjärde år blev det 366 dagar, det vill säga i medeltal var det 365,25 dagar långt. Emellertid är ”naturens” år, det så kallade ”tropiska” året något kortare, nämligen 365,24220 dygn. Skillnaden är inte stor, bara 11 minuter och 14 sekunder, men felet adderar sig år från år och efter 128 år uppgår det till ett helt dygn. På 1300-talet hade felet vuxit till 10 dagar, och om ingenting gjordes skulle man med tiden ha fått en kalender där man exempelvis firade påsk mitt i sommaren. Det var problemet med påsken som var den utlösande faktorn. Avsikten med den nya kalendern var att rätta till så mycket som möjligt med så små ändringar som möjligt. Man gjorde två korrigeringar. Dels ändrade man skottåren så att jämna sekel inte var skottår försåvitt inte sekelsiffran var jämnt delbar med fyra. Åren 1800 och 1900 blev ej skottår under det att 2000 var det. Dels spolade man tio dagar för att harmoniera kalenderns år med naturens år. Nu dröjer det flera tusen år innan kalendern ligger ett dygn fel.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons