Annons

Anna Brodow Inzaina:Kahlos lidande som symbol för Mexikos

Frida Kahlos konst tolkas vanligen som ett uttryck för personliga sorger. En ny avhandling av Eva Zetterman ser i konstnärens självporträtt i stället kommentarer till det mexikanska folkets lidandehistoria och kamp för identitet.

Publicerad

Den mexikanska konstnären Frida Kahlos (1907–1954) självporträtt har ofta tolkats biografiskt som ett uttryck för ett livslångt personligt lidande, medan hennes man, konstnären Diego Rivera, har framställts som den store revolutionsmålaren. I en konstvetenskaplig avhandling som lades fram vid Göteborgs universitet i september punkteras den mytbildning som har uppstått kring Frida Kahlos person och nytolkningar görs av ett stort antal verk. Hennes självporträtt sätts in i ett sammanhang som har mer med Mexikos politiska historia och kulturella identitet att göra än med en personlig lidandehistoria.

Det som ligger till grund för mytbilden kring Frida Kahlos person är framför allt Hayden Herreras biografi som utkom 1983 (översatt till svenska 1989 med titeln ”Frida Kahlo. En konstnärs liv”). Därefter utgivna biografier, filmer, katalogtexter med mera har okritiskt fört vidare Herreras tolkning och gärna spätt på för att öka dramatiken. Frida Kahlos egen vittnesbörd som hon har lämnat vid olika tillfällen är på flera punkter motstridig och har bidragit till myten om henne själv. Personer som har stått henne nära har i intervjuer årtionden senare gjort överdrivna efterhandskonstruktioner. Tolkningar av bilder har gett upphov till obekräftade antaganden som senare har tagits för säkra data. Det är därför ett detektivarbete att ta reda på sanningen om Frida Kahlos liv.

Annons
Annons
Annons