X
Annons
X
Recension

Äldreomsorgen i övre Kågedalen Kågedalen som mäktig och perverterad provokation

Albin Grenholm som Pyret och Hans Sandquist som Morfar.
Albin Grenholm som Pyret och Hans Sandquist som Morfar. Foto: Klara G

Turteatern är inte ängslig utan utmanar sin publik. Nu iscensätter man en djärvt egen version av den kontroversiella romanen ”Äldreomsorgen i övre Kågedalen”. Lars Ring ser en uppsättning som vägrar blunda för det obehagliga.

Det ligger ett Norrland inuti Kärrtorp. En dimmig skog, en jaktstuga, en nässelberså med bokbuss- och en detaljrik modell över Skellefteå. Här bor Morfar och 11-åringen Pyret som en parodi på ideal familjebildning. Det är den yttersta fantasin för en man som hatar kvinnor – dessa tingester som skapar ordning, följsamhet och ro. Morfar hyllar kaos som princip och längtar bara efter storskalig undergång.

Romanen ”Äldreomsorgen i övre Kågedalen” fick stor uppmärksamhet när den kom ut 1992. Till viss del för sitt misogyna innehåll men framför allt för sina skildringar av incestuös pedofili. Man kan läsa boken som del av en tradition från de Sades dödsbundna erotik till Pasolinis besatthet av en sexualiserad relation mellan far och son. Många såg ändå verket som porr skapad av pseudonymen Nikanor Teratologen, besatt av västerbottnisk dialekt.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X