Annons

Junilistan bryter mot sina stadgar

Centralstyrt och odemokratiskt. Så fungerar junilistan, enligt juridiska experter. Partiet bryter också emot sina egna stadgar, visar SvD:s granskning.

Publicerad

I början av december 2003 antog de tre stiftande medlemmarna, Nils Lundgren, Lars Wohlin och Jesper Katz, junilistans stadgar. Målet för föreningen var att ställa upp i valet till Europaparlamentet ett halvår senare. Syftet att ge EU-skeptikerna ett nytt alternativ.
SvD har via Valmyndigheten tagit del av stadgarna, som junilistan inte har velat lämna ut. Av stadgarna framgår att all makt utgår från styrelsen. Den bilden bekräftas också av de juridiska experter som på SvD:s uppdrag gått igenom de 15 paragraferna.

Junilistans styrelse, som i dag utgörs av fem personer, bestämmer på egen hand vilka nya ledamöter som ska ta plats i ledningen, ett tillvägagångssätt som är mycket ovanligt.
– Årsmötet väljer alltså inte styrelsen, den utser sig själv. Det påminner om ett Vatikankoncilium, något kyrkligt möte, säger Torsten Sandström, lektor i civilrätt vid Lunds universitet.
Det är anmärkningsvärt, tycker han, att medlemmarna över huvud taget inte har några rättigheter. Han saknar också skrivningar om hur stadgarna ska kunna ändras, om medlemsskydd och föreningsstämma.
Carl Hemström, professor emeritus i civilrätt vid Uppsala universitet, anser att junilistan är ”något odemokratisk”. Att anhängarna inte har mycket säga till om är uppenbart, enligt honom.
– Det är lustigt att se sådant här, säger han.
Junilistan har haft samma stadgar sedan starten för två år sedan. De gäller än.
– Man kan köpa en sådan här organisation för ett tillfälligt ändamål. Men om man nu tänker sig en långsiktig politisk satsning är det ju demokratiskt problematiskt att inte ha någon medlemsdemokrati, säger Torsten Sandström.

Annons
Annons
Annons