Recension

Drottningar och sköldmör. Gränsöverskridande kvinnor i medeltida myt och verklighet ca 400-1400Jungfrur på slagfält

Under strecket
Publicerad
Annons

Karlar som klär sig i kvinnokläder har ju i vår västerländska kultur mestadels uppfattats som höggradigt komiska, medan däremot kvinnor som klär sig i manlig stridsmundering ofta beundrats som hjältinnor. Tänk bara på Jeanne d”Arc, den stridbara jungfrun av Orleans, bränd på bålet 1431 men därefter dyrkad som nationalhelgon och upphöjd till nästan gudomlig status i otaliga dikter och skådespel! Jämför henne med Asa-Tor, Eddans muskulöse dundergud, inklämd i fjollig brudklänning för att giftas bort med jätten Trym! I ena fallet tårar och vördsamma suckar, i andra fallet råa flatskratt.

Frågan är väl dock om inte de traditionella värderingarna av sådana könsöverskridanden på senare tid, i feminismens och queerteoriernas tidevarv, håller på att vändas ut och in, så att manliga transvestiter efterhand tas på större allvar (till exempel i Pedro Almodovars
filmer) medan moderna Jeanne d”Arc-kopior allt oftare framstår i löjets skimmer. Det skulle i så fall kunna tänkas vara en logisk följd av den könsutjämning som ändå ägt rum på senare tid.
Hur det än förhåller sig med detta, så är det både nöjsamt och lärorikt att följa historikern Agneta Neys genomgång av medeltida myter, sägner och krönikor om könsöverskridande och kämpande kvinnor i mansdräkt under cirka tusen år. Jeanne d”Arc var alltså ingalunda den första i sin art utan snarare den sista och mest berömda i en lång rad av stridbara kvinnogestalter, alltifrån senantikens stolta jungfruhelgon och mordiska merovingdrottningar till de fornnordiska sagornas slagkraftiga sköldmör och valkyrior.

Annons
Annons
Annons