Annons

Martin Lagerholm: Julius Caesar västerlandets andlige fader

Inte bara dygder som rationalitet och disciplin, utan också kultursponsring och global handel, är viktiga arv från romarriket. Det menar historikern Karl-Wilhelm Weeber som med boken ”Rom sei Dank!” håller upp en spegel för vår civilisation.

Uppdaterad
Publicerad

Mycket i vår västerländska kulturhistoria förknippas, åtminstone i viss utsträckning, med den nation, geografiska plats eller det språkområde där det koncipierats och ursprungligen utvecklats och omgetts med särskilda omsorger. Småningom har dess konstnärliga, historiska eller idémässiga lydelser och tankeförbindelser emellertid expanderat och sprängt igenom de nationella och kulturella gränserna, för att i stället ta plats i ett allmänmänskligt medvetande som så att säga fritt kunnat förfoga över arvegodset. Att de mest innovativa och spännande tolkningarna av Shakespeares dramatik numera inte tvunget måste avnjutas på just de engelska teaterscenerna, eller att en av de främsta inspelningarna av Bachs kantater har gjorts av en japansk vokalensemble, kan anföras som belysande exempel på det kulturella arvets transnationella bäring och räckvidd.

Liknande utveckling kan något så vidsträckt och oöverskådligt som det andliga arvet efter romarriket sägas ha genomgått. Helt naturligt anstår det förstås särskilt italienarna att vårda de rent konkreta lämningarna av och spåren efter det romerska imperiet, även om de grundläggande föreställningarna om Rom numera är universella och det akademiska forskningsfältet kring den romerska antikens kultur- och samhällsliv sedan länge är spritt över hela världen. I Sverige har vi inte minst den internationellt meriterade latinprofessorn Tore Janson, som vid sidan av sitt strikt akademiska arbete på senare år också kunnat glädja oss lekmän med ett par högkvalitativa populärvetenskapliga titlar i ämnet: ”Latin” och ”Romarinnor och romare”.

Annons
Annons
Annons
Annons