Recension

JulieJulie i sin sämsta form

FILMAD TEATER Helena Bergströms filmatisering av Strindbergs ”Fröken Julie” är ett haveri. Filmen är amatörmässigt regisserad och texten får aldrig liv, skriver SvD:s Hynek Pallas.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det 125-årsfirande dramat ”Fröken Julie” är August Strindbergs mest spelade. Orsaken är lätt att förstå: ett spel mellan tre personer – grevens dotter Julie och de trolovade tjänarna Jean och Kristin – blir en svetslåga som sätter klass, genus, makt, arv och miljö i brinnande fokus när överklassflickan förför Jean. Det är, milt uttryckt, tidlöst. Och blir inte sämre av att rollen som Julie är komplex och utmanande – en person som slits mellan plikter och lustar, som snart befinner sig i fritt fall. Det räcker att se videoklipp ur Anna Pettersons soloprestation på Strindsbergs Intima teater (spelas nu) för att inse vilken kraft, brutalitet, råhet – vilket liv – som kan födas ur den här texten.

Just tack vare detta har ”Fröken Julie” också satt sina spår i Filmsverige: Alf Sjöbergs version från 1951 var den första svenska film som vann i Cannes. 1969 gjorde Keve Hjelm en tv-filmatisering; mer teaterbunden än Sjöbergs, men glödhet inte minst tack vare Bibbi Anderssons och Thommy Berggrens rollprestationer. Med en regissör som förstod skillnaden mellan en pjäs på scen, och att presentera spelet i rörlig bild.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons