Annons
X
Annons
X

Juholt tänker inte ta bort barnfattigdomen

Håkan Juholt har gång på gång återkommit till frågan om barnfattigdomen. I Sverige ska inga barn behöva vara fattiga, säger han, och pekar på Rädda barnens rapport från i vintras.

Det går förvisso att ifrågasätta förekomsten av en svensk barnfattigdom, som tenderar att bli en relativ fråga snarare än en absolut. Det vore ju absurt om fattigdom likställdes med att vara den ende i klassen som har en gammal Ericsson Walkman och inte en ny iPhone. Men de invändningarna bör lämnas därhän. Dels då de förringar det utanförskap som faktiskt finns och varje förtroendevald har som uppgift att bekämpa. Dels för att Rädda barnens definition är rimlig.

Riktigt stötande är dock hur Juholt förespeglar att han ska åtgärda barnfattigdomen. Det saknar han nämligen redskap för att göra, av uppenbara skäl, och det är genant för hela journalistkåren att Juholts vaga löften om att utplåna barnfattigdomen trots detta återges, dag efter dag, utan en enda kritisk reflektion.

Annons
X

De fattiga barnen utgörs till 65 procent av invandrare eller barn till invandrare, en grupp där barnfattigdomen uppgår till 39 procent. Bland barn som inte har utländsk bakgrund är fattiga förhållanden mer sällsynta: där är barnfattigdomen 5 procent.

Faktiskt har barnfattigdomen bland de senare sänkts radikalt. 1997 låg den över 16 procent. Den välståndsökning som gjort den sänkningen möjlig har av naturliga skäl inte kunnat omfatta invandrarna – antingen var de ännu inte här eller så hade de ännu inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden (mediantiden för en kommunplacerad flykting att få ett första jobb är sju år).

Det ger tre möjligheter att utplåna barnfattigdomen. Den första är att höja stödet från det offentliga kraftigt, kanske så mycket att en familj som har sin helt dominerande försörjning via bidrag tjänar lika mycket som en familj där bägge föräldrarna jobbar.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den andra vägen är att kraftigt begränsa invandringen, och bara låta dem med ordnat jobb komma hit.

    Den tredje lösningen är att skapa jobb till alla föräldrar som står utan. Dessa arbeten måste då vara lågkvalificerade – men välbetalda.

    Juholt tänker inte göra någotdera. Det förstnämnda är ekonomiskt omöjligt, det andra är politiskt omöjligt, och det tredje är bara omöjligt.

    Det möjliga vore en växande tjänstemarknad med låglönejobb, som även outbildad arbetskraft skulle kunna bli en del av. Det skulle inte ta bort fattigdomen, men bli en språngbräda ur den. Det är Juholt emot. Snarast har han flörtat med tanken på lågbetalda offentliga beredskapsjobb – en skattefinansierad permanent underklass.

    Så enkelt är det. Att en S-politiker bluffar om barnfattigdomen förvånar inte. Att journalistkåren köper bluffen, och vidareförmedlar den rakt av, är mer märkligt.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X