Annons
X
Annons
X

Juholt slarvar med sanningen

Flera utspel tyder på att oppositionen förbereder sig för att stoppa förslaget om ett nytt jobbskatteavdrag. Men det skulle skapa två parallella budgetprocesser. S och MP bör klargöra sin inställning i frågan, skriver Carl B Hamilton (FP).

Bakgrunden till besluten på 1990-talet om nya regler för statens budgethantering – det vill säga budgetlagen för regeringen och riksdagsordningen för riksdagen – var de dystra erfarenheterna från minoritetsregeringarna under 1970- och 1980-talen som ledde fram till krisen i början av 1990-talet.

Oppositionen leker med elden om den vill ändra väletablerad praxis.
Carl B Hamilton

Minoritetsregeringarna kunde inte kontrollera det ständiga trycket på högre utgifter i riksdagen, och regeringen kunde därmed inte heller genomdriva ett ekonomiskt helhetsperspektiv i budgetpolitiken.

Annons
X

Detta ändrades med den nya budgetlagen och ändringarna i riksdagsordningen efter krisåren på 1990-talet. Riksdagspartierna tvingades att lägga fram alternativa helhetsperspektiv och heltäckande budgetförslag där inkomster och utgifter balanserar varandra. Besluten om statens utgifter och inkomster för nästkommande år ska dessutom tas i ett enda beslut. Det förhindrar att man i riksdagen får parallella budgetpåverkande beslutsprocesser.

Alla inkomster och alla utgifter ska sålunda inkluderas under ett och samma tak, i en enda beslutsprocess och tas ett enda klubbslag. Några budgetpåverkande extraturer tillåts inte.

Detta system har tjänat Sverige mycket väl, inte minst under senare års internationella kriser. Oppositionen leker med elden om den vill ändra dessa budgetregler och väletablerad praxis.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vad är på gång till hösten? Det har kommit återkommande propåer från SD och den övriga oppositionen att de tillsammans genom ett så kallat utskottsinitiativ i finansutskottet under budgetbehandlingen ska stoppa ett förslag om ett nytt jobbskatteavdrag.

    Någon sådan typ av utskottsinitiativ förutses inte i det ramverk för budgetprocessen som beslöts på 1990-talet. Icke desto mindre strider ett sådant initiativ mot syftet med reformen, det vill säga bättre och mer långsiktigt stabil budgetkontroll.

    Innebörden av ett sådant initiativ är nämligen att oppositionen introducerar en parallell beslutsprocess i budgetbehandlingen, det vill säga precis det som budgetlagen och riksdagsordningen är avsedd att förhindra.

    Genomdriver oppositionen ett sådant utskottsinitiativ uppstår en ny, konkurrerande budgetprocess och besluten om statens alla intäkter och alla utgifter tas då inte i en enda klubbslag. I strid med budgetreformens intentioner och förarbeten skulle vi i riksdagen få två parallella budgetprocesser, dels den vanliga budgetprocessen, dels den som initieras av oppositionens utskottsinitiativ.

    Därmed skulle fältet vara upprivet, och grundbulten i 1990- talets budgetreform – om en enda sammanhållen budgetprocess för att säkra helhetsperspektivet – vara hotad.

    Lägg dessutom märke till följande.
    Och det är här Håkan Juholts slarv med sanningen kommer: Om oppositionen skulle iscensätta det initiativ som man hotar med, kan oppositionen ändå inte använda de insparade pengarna om den inte samtidigt också skulle besluta sig för att ändra lagen, i detta fall Riksdagsordningen.

    Det går nämligen inte utan en ändring i Riksdagsordningen att öka eller lägga in utgifter som ligger utanför regeringens budget. Gamla tiders frispel med ökade utgifter beslutade i riksdagen är inte möjliga med dagens riksdagsordning.

    Håkan Juholt återkommer gång på gång till att han är emot ”passiva” skattesänkningar och istället vill satsa dessa pengar (och mycket mer) på en mängd nya utgifter. Men det tillåter inte dagens Riksdagsordning Juholt att göra. Juholt bluffar därför när han säger att han genom indraget jobbskatteavdrag lösgör pengar för egna större utgifter.

    Detta föranleder två frågor till S och MP:

    För det första: Kan ni tänka er att skapa två parallella beslutsprocesser beträffande statens intäkter och utgifter?

    För det andra: Kan ni tänka er att ändra riksdagsordningen så att riksdagen på egen hand, och i strid med dagens budgetregler, kan öka statens utgifter?

    Jag hoppas svaren blir tydliga och klara nej. Om svar anhålles.

    CARL B HAMILTON (FP)

    professor och riksdagsman, ekonomisk-politisk talesman och ordförande i riksdagens EU-nämnd. Statssekreterare i finansdepartementet 1993–94.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X