X
Annons
X

Judarnas egna region - i Sibirien

BIROBIDZJAN Av alla underligheter som Ryssland ärvde från det tidigare Sovjetunionen måste detta vara den mest säregna. Birobidzjan, en autonom judisk region i ett avlägset hörn av den Ryska Fjärran Östern.
Det är så långt från Kanaans land man kan komma, men här ligger det, inklämt mellan den kinesiska gränsen och Chabarovskprovinsens vilda berg. På den stora stationsbyggnaden står namnet på staden med jättelika, neonupplysta kyrilliska bokstäver - och jiddisch med hebreisk skrift.
En gata i staden är uppkallad efter den rysk-judiske författaren Sholom Aleichem. Tanken på ett hemland för Rysslands och Ukrainas judar föddes på tjugotalet, delvis därför att den nya, kommunistiska regimen ville finna en motvikt till de sionistiska tankegångar som då började sprida sig även till den unga Sovjetstaten. 1928 öppnades därför sankmarkerna, där floderna Bira och Bidzjan flyter samman, för judisk bosättning.

En stad, uppkallad efter de två floderna, uppfördes och sex år senare bildades officiellt den Autonoma
Judiska Regionen Birobidzjan. Med dess 36 000 kvadratkilometer var den större än Palestina - och judiska nybyggare kom inte bara från Ryssland och Ukraina utan även Nordamerika, Argentina och till och med ett mindre antal från Palestina.
Men Birobidzjan blev aldrig något riktigt alternativ till ”det Heliga landet”. Som mest bodde 43 000 judar i regionen. Klimatet var kärvt och myrlandet lämpade sig inte för jordbruk. Sedan kom Josef Stalins utrensningar, och alla judiska institut och skolor stängdes. Tidningar på jiddisch lades ner och flera lokala samhällsledare skickades till arbetsläger eller avrättades på platsen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X