Annons
X
Annons
X

Ju mer vi är tillsammans

GEMENSKAP. När politiker talar om framtidens äldreboenden betonar de trygghet. Ingenting fel med det, men gemenskap är trygghet!

Det menar de boende i ett 55+hus på Söder. Där har de skapat ­mötesplatser och ­gemensamma aktiviteter – och de vill inspirera andra att göra detsamma.

Varje onsdagsmorgon är det frivillig stavgång för de som bor i ”BoViva” – ett 55+ boende på Södermalm i Stockholm. Andra aktiviteter är fredagsvin och gemensam matlagning.
Varje onsdagsmorgon är det frivillig stavgång för de som bor i ”BoViva” – ett 55+ boende på Södermalm i Stockholm. Andra aktiviteter är fredagsvin och gemensam matlagning. Foto: LARS PEHRSON

De var beredda att betala höga hyror, inte bara för de ljusa och moderna lägenheternas underbara läge strax nedanför Danvikstullsbron i Norra Hammarbyhamnen, utan också för att gemenskap och olika aktiviteter skulle ingå i hyresavtalets så kallade baspaket. Som 40-talister var det här med ”tillsammans” och aktiviteter något som lockade. Så det var med entusiasm som Ingrid Olausson, Susann Ekroth och Madelein Månsson flyttade in i 55+huset ”BoViva” på ­Alsnögatan. Men entusiasmen byttes snart ut till en viss besvikelse. Den aktiva gemenskap som fastighetsbolagets broschyrer ­utlovade fanns inte.

– Vi gick länge och undrade när något skulle ske. Det fanns en del gemenskapsrum. Fast allt stod tomt och var ödsligt.

Ingrid Olausson minns hur det var i början, för tre år sedan. Jag träffar henne tillsammans med Susann och Madelein i den stilfulla lobbyn som ligger i ett av de tre sammanbundna punkthusen vid Danvikskanalen. Hyreslängan rymmer 110 lägenheter – och 140 personer. I de flesta lägenheterna, i två tredjedelar, bor det bara en person – en singel.

Annons
X

Det är så det brukar se ut den här åldersgruppen (55-90). Ingrid, Susann och Madelein var därför ivriga att bryta den sedvanliga isoleringen som så ofta uppstår i seniorboenden. Efter en månads resultatlös väntan på att verksamhet och mänsklig värme skulle börja fylla de gemensamma lokalerna tog de saken i egna händer. De bildade ett boråd och ordnade olika möten för att hyresgästerna skulle lära känna varandra. I dag finns det gemensamma aktiviteter mest varje dag – aktiviteter som engagerar över 100 av de boende. Man kan välja mellan exempelvis filmkvällar, föredrag, qigong, fredagskvällar med vinpimplande, stavgång och kulturella aktiviteter utanför huset.

De tre eldsjälarna har lärt sig en hel del på vägen. En sak är just att det krävs eldsjälar för att något ska hända, påpekar Madelein Månsson.

– Gemenskap uppstår ju inte av sig själv, det måste man arbeta för, och det krävs ju att någon sätter igång det hela och sedan är drivande en tid, tills andra tar över.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Det räcker inte med att färdigställa ett antal gemenskapsrum och anställa en servicevärd eller värdinna. En anställd på kontorstid kan inte själv skapa en bred gemenskap. Kärnan och hjärtat i tillvaron i huset är något som de boende i huset själva måste stå för, säger Ingrid Olausson.

    Susann Ekroth instämmer och lägger till att det är viktigt att hyresgästerna fått vara med att utforma verksamheten.

    Under en rundvandring får jag se ett storkök med avancerade maskiner. De berättar att köket knappt användes i början och att matsalen utnyttjades till gymnastiksal för de gymnastikpass som ingår i serviceavtalets baspaket. Numera är det mer fart i köket och en lägenhet har byggts om till gym och gympasal med redskap och spegelvägg och allt som hör till. Det var här Madelein Månsson introducerade kurser i qigong.

    Fördelen med den aktiva gemenskap som uppenbarligen flödar här på Alsnögatan behöver kanske inte påpekas. Förutom vad sunda förnuftet säger så finns det en hel del forskning som pekar på att aktivitet och social delaktighet gör oss friskare och på gladare, medan passivitet och ensamhet har en förödande effekt på vår hälsa och vårt humör. Detta gäller inte minst då vi passerat 50-årsstrecket, eftersom svenskar tenderar att bli alltmer inaktiva och socialt isolerade ju äldre vi blir.

    Men man kan tycka att det är synd att man ska behöva skapa detta goda på ett ”konstlat” sätt, att äldre inte håller sig engagerade därför att de behövs, och äldre inte längre är med i någon ­”naturlig” gemenskap, hos sina barn och barnbarn eller andra släktingar. Eller hur?

    Min fundering väcker en livlig debatt hos Ingrid, Susann och Madelein. De är väl medvetna om att ensamhet och känslan av att inte längre behövas är utbredd hos Sveriges pensionärer. Enkäter har visat att ensamheten är den stora skräcken, den är värre än fattigdom. Susann påpekar att det är ”vi 40-talister” som skapat denna situation, ett samhälle där barn och gamla tas hand om av anställd personal, medan resten av befolkningen jobbar hårt för att dra in pengar till kommun, stat och familj. Barnen har inte tid för sina gamla föräldrar, och de gamla vill inte störa de yngre.

    Självklart finns det något sorgligt med detta, tycker Madelein Månsson, som har bott i Brasilien i 13 år och upplevt den täta familjegemenskapen där. Men Susann Ekroth tror inte att det finns någon väg tillbaka.

    – Jag tycker inte att det är en sjuk utveckling, det är en positiv och nödvändig utveckling. Vi har brutit ett mönster där särskilt kvinnor tidigare var bundna till familjen genom att de ensamma förväntades ta hand om barn och gamla. För att man ska kunna utvecklas till en individ krävs det ett visst oberoende, och den möjligheten finns i dag.

    Madelein Månsson håller med, och vänder också på sitt eget resonemang.

    – I stället för att sitta och beklaga sig och tycka att det är så synd att det blivit som det blivit kan man försöka se nya möjligheter. Här i huset kan man exempelvis utveckla ett nytt livsinnehåll med likasinnade, samtidigt som man är fri att komma och gå som man vill. Och ofta hör man ju kvittrande barnbarn i huset.

    Annons
    Annons
    X

    Varje onsdagsmorgon är det frivillig stavgång för de som bor i ”BoViva” – ett 55+ boende på Södermalm i Stockholm. Andra aktiviteter är fredagsvin och gemensam matlagning.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X