Annons
X
Annons
X
Kultur
Analys

Sam Sundberg: Journalistisk hästlasagne

PRESSETIK Svensk journalistik behöver granskningar av den typ som Hanne Kjöllers bok kunde ha varit. Men även en opinionsjournalist som hon måste sätta fakta framför ideologi, skriver SvD:s Sam Sundberg.

Journalistiken måste räddas. I tider av sjunkande pappersläsning, omogna digitala affärsmodeller och drastiska nedskärningar på redaktionerna är det en allmänt vedertagen sanning. Något måste göras. Dessvärre vet ingen vad.

Just nu provas betalväggar av olika snitt på de stora svenska dagstidningarna. Man experimenterar med nya digitala annonsformat och blandar inköpt och egenproducerat material. Innovationsviljan inger hopp. Men journalistikens kris är djupare än så.

Konkurrensen om läsarnas uppmärksamhet blir allt hårdare från sociala medier, bloggar och ett outsinligt utbud av underhållning.

Annons
X

I det klimatet måste dagspressen bli bättre på att marknadsföra sin journalistik. Då menar jag inte att knåpa ihop än mer klickfrestande rubriker utan att göra research, källkoll och pressetik sexigt. Svensk journalistik är ingen hästköttslasagne. Den tål i allmänhet att man synar ingredienserna och de borde stolt visas upp av redaktionerna för att förklara vad journalistik innebär och kostar, samt varför läsare måste göra något så underligt som att betala för viss läsning på nätet.

Denna transparens har förstås ett pris. Axlar man sanningssägarens mantel måste man själv tåla granskning. Sällan har det illustrerats så tydligt som i fallet Hanne Kjöller, Dagens Nyheters ledarskribent som är aktuell med den mediekritiska boken ”En halv sanning är också en lögn”.

Ansatsen med boken är god, till och med modig: att belysa hur vissa journalister tummar på sanningen för att få ihop sina historier. Dessvärre har boken visat sig vara full av exempel på att författaren själv är en sådan journalist som hon kritiserar i boken. Efter publiceringen har förlaget bladat in en rättelse av ett förstummande sakfel som Kjöller medgivit.

Men den faktakoll som gjorts av journalister som själva angrips i boken visar på mängder av andra märkliga fel, som när Kjöller helt feltolkar ”Uppdrag gransknings” Janne Josefsson och när hon gissar sig till en (felaktig) diagnos på en person hon inte träffat.

I Aftonbladet har en rad journalister pekat ut än fler förvanskningar från Hanne Kjöllers gärning som ledarskribent i Dagens Nyheter, senast i en ledarkrönika i förra veckan. Själv svarade hon i en debatt under Bokmässan med att hävda sin rätt att, som åsiktsjournalist, vara subjektiv. Hon får visst stöd av Aftonbladets chefredaktör Jan Helin som i en kolumn skriver: ”Journalistik är en metod. Opinionsjournalistik är en annan metod.”

Det är rimligt att skilja på åsiktsjournalistik och neutral rapportering. Men åsikter utan verklighetsförankring är inte journalistik, de är bara åsikter. Ska opinionsjournalister ha ett existensberättigande måste även subjektiva åsikter grundas i research och saklighet. Annars kan vi gott ersätta ledarskribenterna med Twitters fyrverkeri av eldfängda, faktafria ryggmärgsreaktioner.

I ”Medievärlden” beskriver journalisten Lisa Bjurwald kritiken mot Kjöller som oproportionerlig: ”Journalister gör fel. Med hysteriska reaktioner skapar man bara en orimligt hög ribba för sig själv.”

Den attityden bottnar i en skråanda som riskerar att skapa journalistförakt, och som jag tror att Hanne Kjöller själv ville punktera med sin bok. Ribban ska vara hög och journalistiken ska vara bättre än vad Kjöller givit prov på. Det är nämligen stor skillnad på att göra fel någon gång på grund av tidsbrist eller hjärnsläpp och att gång på gång förvränga och ignorera fakta för att understödja sina ideologiska trossatser.

Svensk journalistik har allt att vinna på bättre genomlysning. Det är inte bara en intern angelägenhet, en fri och trovärdig press är en angelägenhet för alla demokratiska samhällen. Därför behöver vi inte bara mediekritik utan även skildringar av god grävande journalistik (som Lena Sundströms ”Spår”) och journalister som beskriver sina egna vedermödor (Martin Schibbyes och Johan Perssons ”438 dagar”).

Dagspressen kommer aldrig att vinna läsarnas förtroende genom nya layouter och annonsformat. Bara genom att göra ett seriöst jobb och visa upp det, samt genom att ta brott mot pressetiken på allvar, kan journalistiken förtjäna lojalitet i det nya medielandskapet.

Transparens skapar både sunda arbetsprocesser och tillit. Det är A och O i kvalitetsjournalistikens framtid. I den framtiden behöver vi fler skarpa granskningar av den typ som Kjöllers bok borde ha varit, men i ett medielandskap där politiker, lobbyister och amatörtyckare har egna direktkanaler till läsarna är det oklart vad vi har för nytta av journalister som sätter ideologi före fakta.

”Drevet mot Kjöller saknar motstycke” svd.se
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X