undefined
Foto: Agaton Ström
Perfect Guide

Josephine Bornebusch: ”Det kan vara ganska ensamt i New York”

Josephine Bornebusch har haft ett hektiskt år. Tillsammans med familjen har hon flyttat till New York och i dagarna har hennes långfilmsdebut premiär.

Manhattan, slutet av april. Det är en dryg månad kvar till premiären av Lasse-Majas Detektivbyrå: Det första mysteriet och Josephine Bornebusch sitter och klipper scener i det som ska bli hennes långfilmsdebut.

Annons
X

Hon har tidigare regisserat tv-serien Rakel & Jossan, men ungdomsfilmen är debuten som filmregissör.

– Som skådespelare ligger det ju nära till hands att bli regissör. Tidigare har jag bara dykt upp på inspelningsdagarna och inte riktigt förstått hur mycket för- och efterarbete som krävs. Man tänker ’hur svårt kan det vara?’. Men det är när skådespelarna gått hem som det riktiga jobbet för regissören börjar.

Regissören är huvudansvarig för filmen och den som får ta emot både hyllningar och sågningar.

– Som skådis kan man alltid skylla på regissören om filmen blir dålig. Så det är lite läskigt att kasta sig ut så här. Filmen bygger på Martin Widmarks böcker om Lasse-Majas detektivbyrå, men utspelar sig tidsmässigt innan de tidigare böckerna och filmerna. Martin Widmark släppte sin första bok om Lasse och Maja år 2002. Sedan dess har det blivit ytterligare drygt 20 böcker i serien som regelbundet toppar listorna över Sveriges mest utlånade litteratur.

– När jag fick frågan om jag ville regissera filmen hade jag ganska dålig koll på Lasse-Maja-världen. Jag är för gammal för att ha läst dem själv och mina barn är för små. Jag läste in mig på böckerna och såg filmerna och tror mycket av framgången beror på att det både är spännande och handlar om kompisar och vänskap.

Huvudrollerna spelas av 11-årigarna Frank Dorsin och Ester Vouri.

– Att arbeta med barn är en utmaning. Det är inte alltid de förstår vad man säger. Samtidigt kan man vara ganska rak mot dem. Inför en tagning kan jag ropa "Frank, glöm inte att du är Lasse nu". Om jag hade ropat "Glöm inte att du är polis nu" till Tomas Norström, hade jag nog fått en förvånad blick. Man behöver inte tassa runt med barn, och de har inte hunnit utveckla några stora egon. Så på ett sätt är det lättare än med vuxna skådespelare. Och Frank och Ester är rutinerade trots sin ålder, och sjukt duktiga.

undefined
Foto: Agaton Ström

Josephine har under åren som skådespelare jobbat med en lång rad av Sveriges mest framgångsrika regissörer. Och hämtat inspiration både här och där.

– Egentligen handlar det om vad man som skådespelare vill ha ut av sin regissör. Och framför allt har jag försökt att inte vara som de regissörer jag inte fungerade med. Jag är inte jättenoga med att följa manus ordagrant, så länge det låter naturligt när man pratar, behöver man inte gå exakt efter texten.

Det är snart 20 år sedan hon slog igenom som skådespelare. Genombrottet kom med Rederiet, följt av filmer som Järngänget, Hundtricket och Små citroner gula. På tv har hon synts i serier som Playa del Sol och Welcome to Sweden och i humorprogrammet Parlamentet. Hon har dessutom skrivit manus till bland annat Welcome to Sweden och Solsidan. För de allra flesta förknippas hon med rollen som lyxhustrun Mickan Schiller i just Solsidan.

Hon ser inte regidebuten som ett yrkesbyte.

– Nej, man vet aldrig vad man får för jobb härnäst. Jag vill dela min tid mellan att skriva, skådespela och regissera. Och ha en jävla massa semester.

Josephine Bornebusch är uppvuxen på Södermalm och Nacka, men bor sedan i höstas med familjen i stadsdelen Tribeca på Manhattan i New York. Huvudanledningen är att hennes make Erik Zetterberg fått jobb på e-handelsjätten Amazon. Josephine har bytt kändistillvaron i Sverige till anonymitet på Manhattan.
– Jag störs sällan av det i Stockholm, folk är så snälla. Visst, det kan vara lite jobbigt när fulla människor kommer fram och säger ’säsong tre av Solsidan var inget bra’. Vad ska jag göra åt det nu? En gång stod jag i provhytten hos Natalie Schuterman när det kom fram någon som trodde det var ett event och ville plåta mig därinne. "Nej, jag skulle vilja prova kläder i fred, tack".

Det händer dock att hon blir igenkänd även i sin nya hemstad.

– Dels är det mycket svenskar här, som tycker att det är roligt att se en annan svensk. Sedan har Welcome to Sweden visats på NBC i två säsonger, så det har hänt någon gång att amerikaner känt igen mig. Det är lite som i filmen Searching for Sugarman, om killen som inte visste att han var jättekänd i ett annat land, haha.

undefined
Foto: Agaton Ström

Maken Erik flyttade i förväg till New York, medan Josephine och deras två barn, Henry, 3,5 år och dottern Mika, drygt ett år, befann sig på Irland för att spela in långfilmen. Sedan slutet av förra året har familjen gjort sig hemmastadda.

– Först tänkte jag att det var sjukt att lämna sitt barn på förskola i en skyskrapa, men Harry high-fivar alla och pratar engelska. Vi vet inte hur länge vi blir kvar här, så vi valde att bo mitt på Manhattan, om man nu ändå ska bo i New York. Till slut hamnar vi säkert i Williamsburg eller Park Slope i Brooklyn som alla andra svenskar. Och när barnen är så stora att de börjar skolan måste vi bestämma oss för vilket land vi ska bo i. Än så länge är New York spännande. Det känns lite som att vara här på skoj.

Största skillnaden mellan Stockholm och New York är enligt Josephine det sociala umgänget.

– Vi har inte lika mycket kompisar här. Nu har Sigge och Malin Eklund just flyttat till Tribeca så dem träffar vi ibland. Men jag är ganska mycket ensam. Det blir att man hänger i parker med barnen. Vi har haft en hel del besök sedan vi kom hit och alla vill titta på Times Square. Nu har jag varit där fyra gånger, och det får räcka. Dit åker jag aldrig tillbaka.

Utforska Perfect Guide Shopping

shopping bag

Shoppa redaktionens favoriter, det bästa inom mode, inredning och skönhet. Exklusiva erbjudanden och samarbeten för våra läsare

TA MIG TILL SHOPPEN!

Till Toppen