Annons

Jorden obetydlig enligt medeltidens astronomer

Karta över det ptolemaiska geocentriska solsystemet, illustration från 1600-talet.
Karta över det ptolemaiska geocentriska solsystemet, illustration från 1600-talet. Foto: TT

”Hur trodde man på medeltiden att universum såg ut? Jag vet att man hade en geocentrisk världsbild, det vill säga trodde att jorden låg i mitten, men hur föreställde man sig resten?”

Publicerad

Först och främst trodde man att universum var mycket mindre än vi i dag vet att det är. Det utgjordes, menade de lärde, av en svit av osynliga sfärer med var sin planet: månen, Merkurius, Venus, solen, Mars, Jupiter och Saturnus. Bortom allt detta låg himmelriket och Gud. Jorden var den jämförelsevis minst viktiga planeten, eftersom vi människor är att betrakta som obetydliga jämfört med Gud. Följaktligen placerade man jorden i mitten av universum, så långt från Gud som möjligt.

Dante Alighieri skildrar i Paradiso, tredje delen av ”La divina commedia” (”Den gudomliga komedin”) hur han steg för steg vandrar genom sfärerna mot det yttersta ljuset. De flesta läsare finner dock denna beskrivning av paradiset bra mycket mindre fängslande än de skräckskildringar Dante har efterlämnat av den likaledes graderade och hierarkiskt välordnade pinohålan några trappsteg längre ned.

Tycho Brahes observatorium Stjerneborg på Ven.

Foto: TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons