Hon minns inteJonas Brun skildrar demensen med stramt hållen sorg

Jonas Brun, född 1979, är författare, psykolog och översättare. Han har bland annat översatt Nobelpristagaren Louise Glück.
Jonas Brun, född 1979, är författare, psykolog och översättare. Han har bland annat översatt Nobelpristagaren Louise Glück. Foto: Sara Mac Key

”Hon minns inte” är ett osentimentalt men kärleksfullt porträtt av en mor som långsamt förlorar sina minnen. ”Det är en paradox att smärtpunkterna kan frammana något så vackert och hoppfullt”, skriver Maja Thrane.

Under strecket
Publicerad
Albert Bonniers förlag
Foto: Albert Bonniers förlag
Annons

Det är dem vi älskar som är källan till vårt lidande. Dem vi inte står ut med tanken på att förlora, fastän vi vet att det oundvikligen kommer att ske. ”Hon går in i en trädgård av glömska”, skriver Jonas Brun diktsamlingen ”Omsorg” från 2019, men rättar sig genast: ”Det är en alltför vacker mening, // jag visste det redan när jag / skrev den. Det var en förberedelse.” 

I romanen ”Hon minns inte” återkommer raden om trädgården som en påminnelse. Men nu har modern inträtt i det sista stadiet av Alzheimers sjukdom och allt som återstår är negationer: ”Hon minns inte att jag lovade henne att jag skulle komma tillbaka på torsdag.” Nästa negation rör Jonas Brun själv, då han följande torsdag inte åker ut till henne. Insikten om den utmätta tiden har fallit som en bila. När den slutgiltiga negationen inträffar och modern dör, är han inte där. I det sista avskedet vidrör han hennes hand, hennes panna, men handen och pannan är inte längre hennes. Tiden har stannat, men omkring tickar den hänsynslöst vidare: ”Hennes kropp transporteras bort. Vi får åtta kalenderdagar på oss att tömma rummet.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons