Annons

Dick Harrison:Johnson tämligen beskedlig – jämfört med föregångarna

Boris Johnson utanför bostaden på Downing Street.
Boris Johnson utanför bostaden på Downing Street. Foto: Alastair Grant / TT

Säga vad man vill om Boris Johnson. Historiskt sett är han sannerligen ingen särling inom brittisk politik. Det finns gott om bisarra fullblodsoriginal som klår honom.

Under strecket
Publicerad

Den brittiske premiärministern Boris Johnson gör för närvarande sitt bästa för att ställa till med maximal oreda och krascha ut sitt land ur EU utan att ha något folkligt stöd eller ens parlamentssanktionerat mandat för strategin. Men ur ett historiskt perspektiv framstår han i själva verket som en tämligen beskedlig figur bredvid fullblodsoriginal som Charles James Fox, det sena 1700-talets ständige oppositionspolitiker och festprisse, Benjamin Disraeli (1804-1881), briljant drottningssmickrare som varvade politiken med romanförfattande, och Oswald Mosley (1896-1980) arbetsmarknadspolitikern på Labours vänsterflygel som blev fascistledare.

Även själva brexitkaoset har gott om föregångare. Bisarra regeringsbildningar och krishanteringar är legio i brittisk historia. En redogörelse för nationalikonen Winston Churchills besynnerligare karriär- och partibyten skulle bli så färgstark och lång att den är värd en krönika i sig. Och få kappvändningar är lika spektakulära som när Ramsay MacDonald år 1931, ivrigt påhejad av kungen, lade ned sin egen labourregering och bildade en ny med konservativa, liberaler och gamla vänner, allt medan arbetarväljarna kallade honom rat och traitor och uteslöt honom ur partiet. Blotta idén att Per Albin, Erlander eller Palme skulle gjort något liknande är otänkbar. Men brittiska folket gillade MacDonald och gav hans koalition tummen upp i valet.

Annons
Annons
Annons