Annons
Recension

Sonatas and Interludes m mJohn Cage, Herbert Henck - Sonatas and Interludes m m

Under strecket
Publicerad

John Cage har fått få efterföljare. Det låg väl också i sakens natur: konstnärskapet låg ofta mer på en idémässig än stilistisk nivå. Det fanns liksom inga handfasta tekniska upptäckter att inspireras av efter Cage, utan ”bara” manifestationen av en säregen mänsklig ande. Cage ställde saker på huvudet – vilket betyder att den som i sin tur försöker bryta tvärt med just Cage riskerar att bli konventionell, och att den som följer i hans idéspår blir epigon. Man kan till exempel inte kopiera tystnaden eller bygga vidare på slump–komponerandet.

Pianisten Herbert Henck lever genom Cage. Tolkningen av ”Sonatas and interludes” är riktigt bra: stram, nästan maskinell och ändå fylld av den egenartade poesi som det preparade pianot ljuder av med sina skruvar och suddgummin mellan strängarna. Hencks improvisationer, ”Festeburger Fantasien I–II”, fyller den andra cd:n i den här dubbeln. Hencks eget förhållande till det preparerade pianot är mer virtuost, faktiskt bitvis lite beskäftigt, klätt i Cage–soundets kostym men utan den sympatiska vilsenheten och humorn.

Annons
Annons
Annons