Annons
X
Annons
X

Maria Ludvigsson: Jobbegoism styr facket

LO:s ambition att modellen ska användas över hela landet, skriver Christer Ågren, Svenskt Näringsliv.
LO:s ambition att modellen ska användas över hela landet, skriver Christer Ågren, Svenskt Näringsliv. Foto: TOMAS ONEBORG

Nejdå, det är ingen som kräver eller väntar sig att facket ska verka för lägre löner. Varken för sina medlemmar eller, ens, för de ofrälse ickemedlemmarna. Lönekonkurrens vore förvisso bra för just dem som står utanför och vill in, men det är inte fackets uppdrag.

Givet att facket bara gör sitt jobb, borde den politiska sfären sköta sitt och begränsa fackets makt som sträcker sig långt över den egna medlemsskaran. Sverige förändras och att fortfarande orientera facklig verksamhet efter svunna tiders verklighet borde dels facket ”jobba med”, dels politiska makthavare aktivt motverka.

Folkhemsskolade politiker ignorerar att även facken företräder ett särintresse.

Annons
X

**Svante Nycander fångade **det integrationsfientliga i LO:s lönepolitik i en artikel i DI i förra veckan (15/4). Tydligt som få påvisade han motsättningen mellan fackets ambitioner att å ena sidan ständigt driva upp löneläget och förhindra lägre ingångslöner, å andra sidan möjliggöra bättre integration och öppna arbetsmarknaden för dem som står utanför, en internationell solidarisk lönepolitik skulle man kunna säga. Nycander skriver: ”Per Albin Hansson ansåg under andra världskriget att svenska folket är fredsegoistiskt. Svenska folket är också jobbegoistiskt. I båda fallen är egoismen laddad med idealitet och nationell stolthet.”

I går presenterade vänsterns tankesmedja Arena Idé en rapport om nämnda problematik och mot bakgrund av Nycanders text kan den läsas som ett svar på eller alternativ till Nycandertesen. Om S-politiker väntat sig draghjälp i form av reformidéer eller politiska förslag, hade de anledning att vara besvikna. Rapportförfattaren Ulrika Vedin har lyckats samla det senaste årets alla tomma och till intet förpliktigande plattityder som förstoppat samtalet om integration och en öppen arbetsmarknad. Det hela paketeras som en rapport om ”flykting- och anhöriginvandrares arbetsmarknadsetablering”. Av den lär vi kanske framför allt att vänstersidan tänker tankar med många ord. Den politiska innebörden är dock något svårfångad:

”Migrationseffekter som bytet av land medför, innebär också ett möte med ett nytt samhälle och nya institutioner, nytt språk och också begränsade sociala kontakter och nätverk av betydelse för arbetsmarknaden.”

**Det ganska tydliga **problem som vår exkluderande arbetsmarknad innebär och som utgör det främsta hindret för integration, blir något diffust i följande satser: ”Skillnadsskapande påverkar systematiskt positioner på arbetsmarknaden i termer av inkludering och exkludering, över- och underordning. (...) Sammanfattningsvis är det uppenbart att maktförhållanden som klass, kön och etnicitet hänger ihop och är verksamma när det kommer till processer som leder till skilda positioner på arbetsmarknaden och i arbetslivet. ”

Så länge man inte är beredd att öppna arbetsmarknaden för dem som kommer hit och låta dem konkurrera på sina villkor, blir tal om solidaritet tomt.

Det hela är egentligen en högst mänsklig reaktion. Fackets historia och tradition av protektionism för att skydda de egna jobben och de egna medlemmarna platsar dåligt i vår internationella tid med migration och förändring.

Att vara solidarisk kan vara svårt när det innebär att tillåta konkurrens om jobben och välkomna arbetskraft som utmanar och går andra vägar än de traditionella. Då är det enklare att röra sig bakom slöjor av nyord och svepande beskrivningar.

Annons

LO:s ambition att modellen ska användas över hela landet, skriver Christer Ågren, Svenskt Näringsliv.

Foto: TOMAS ONEBORG Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X