Recension

Joana AmendoeiraJoana Amendoeira har potential men har en bit kvar

Hon tittar upp, blottar strupen och sluter ögonen. Den svarta klänningen med röda blommor vajar lite lätt. Fingrarna med de rödlackade naglarna greppar den svarta schalen som om den gav henne kraft.

Under strecket
Publicerad
Annons

Rösten är ljus och har en vacker klang. De kostymprydda instrumentalisterna sitter på stolar lite i skuggan av rösten. Sättningen är traditionell portugisisk gitarr, akustisk gitarr och basgitarr.

Sist jag hörde Joana Amendoeira var i ett dunkelt valv på en av Lissabons mest respekterade fadoklubbar, Clube de fado. I svagt stearinljus sjöng hon på traditionellt akustiskt vis utan mikrofoner. Fadons hemvist är tavernan och Clube de fado var hennes fasta punkt då, fem kvällar i veckan.

Joana Amendoeira är den yngsta av uppmärksammade sångerskor i den nya fadogenerationen, född 1982, ändå en av de mest traditionsmedvetna. Konsertens andra halva efter paus är betydligt mer avslappnad och övertygande än den första där kvartetten verkar nervös och osäker.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons