Annons

Louder Than BombsTrier nosar elegant på livets stora teman

Gabriel Byrne och Devin Druid.
Gabriel Byrne och Devin Druid. Foto: Triart

”Louder than bombs” blev Stockholms filmfestivals vinnarfilm. SvD:s Anna Hellsten förstår varför när hon ser ett elegant drama av norsk films stora reginamn som här gör sin engelskspråkiga debut.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Ett litet, rosa finger greppar runt ett stort. Det stora tillhör Jonah, alldeles nybliven pappa, som med klentrogen förundran betraktar sitt barn. På sängen bredvid sitter hans nyförlösta fru, svettig och hungrig, men Jonah har glömt ta med sig mat och ger sig ut i de lysrörsglåmiga korridorerna i jakt på något att äta. Där springer han på en gammal flickvän som är på sjukhuset i ett sorgligare ärende – hennes mamma ligger för döden i cancer. När Jonah berättar att han är där med sin fru förutsätter exflickvännen att även frun har cancer och kastar sig om halsen på honom. Jonah tar emot hennes omfamning och låter missuppfattningen bestå, och när han kraftigt försenad dyker upp hos sin fru säger han inte ett ord om vad som uppehöll honom.

Det är en kort inledning som elegant sätter tonen för hela ”Louder than bombs”, en film som under sin rätt raka ramhistoria nosar på några av livets största teman: liv och död, uppriktighet och bedrägeri, slutenhet och öppenhet, kommunikation och tystnad.

Annons
Annons
Annons