Annons

Jo, offret kan visst skratta ihop med våldtäktsmannen

Foto: Fredrik Sandberg/TT och IBL

Varför fortsatte kvinnorna att umgås med gärningsmannen? Föreställningar om hur ett offer borde bete sig efter en våldtäkt lever vidare. Också i de uppmärksammade fallen med ridläraren Mårten och kulturprofilen Jean-Claude Arnault, skriver Johanna Palmström – och ser flera likheter mellan fallen.

Publicerad

Våren 2018 är medierna fyllda med berättelser om hur två män – ridläraren Mårten och kulturprofilen Jean-Claude Arnault – anklagas för att i decennier ha våldtagit och trakasserat flickor och kvinnor i sin omgivning. Mellan raderna framträder våldets mekanismer och omgivningens oförstående reaktioner.

I rätten kommer den målsägande kvinnan i Arnault-fallet förmodligen att behöva förklara varför hon gick på restaurang med gärningsmannen när hon våldtagits en gång och varför hon på nytt följde med hem till honom efteråt. Det skriver Expressens kriminalkrönikör Fredrik Sjöshult (16/6 2018), sedan åtal nu väckts mot Jean-Claude Arnault. Sjöshult har säkert rätt. Den typen av frågor används ofta för att ifrågasätta offrets trovärdighet när det gäller sexualbrott: Varför anmälde du inte tidigare? Varför bröt du inte kontakten?

Evelin ska ha blivit våldtagen av ridläraren Mårten som 13-åring. Först 20 år senare får hennes mamma Henrietta veta vad dottern varit med om. (Bilden har ingen koppling till personerna i artikeln.)

Foto: Claudio Bresciani / TT Bild 1 av 3

Jean-Claude Arnault nekar till alla anklagelser.

Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 3

Svenska Akademien.

Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons