Annons
X
Annons
X

Claes Arvidsson: Jimmie Åkesson hade en gång en plan

Scenerna skulle kunna vara hämtade ur en Det våras-parodi på Sverigedemokraterna. Men det är SD i verkligheten.

Enligt ett pressmeddelande från Sverigedemokraterna häromdagen hade partistyrelseledamoten Lars Isovaara blivit bestulen. Det beskrevs som ”en grov stöld av två personer med invandrarbakgrund”.

Men SD-riksdagsledamoten hade fått det hela om bakfoten. Stölden hade aldrig ägt rum utan den försvunna ryggsäcken återfanns på en restaurang, som han ägnat ett grundligt besök samma kväll som rånet skulle ha skett. Allt var bara ”hitte på”.

Annons
X

Poliserna som hjälpte Isovaara in i riksdagshuset har dock anmält hans agerande i mötet med en av husets väktare, då Isovaara sade sig vara trött på ”invandrarsamhället” och ska ha härmat en gris.

Igår meddelade så Jimmie Åkesson att Isovaara på egen begäran men i samförstånd med partiledningen lämnar sin plats i riksdagen. Han framhöll dock att det inte berodde på partiets nolltoleranspolicy mot rasism.

Isovaara ersätts nu av en person som är dömd för förtal. Detta är inte något som påverkar den politiska karriären, enligt Åkesson.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    ”Jag har en plan. Den kan inte gå fel.” Så kanske det lät när partiledaren lade fram strategin att inför valet 2014 göra SD till ett mer välkammat parti i den breda väljarkårens ögon. Nolltolerans mot rasism i SD:s lokala undervegetation skulle bli vägen till framgång.

    Men planen havererade snabbt och bilden av SD har blivit mycket tydligare än partiledningen tänkt sig. Först kom
    Expressens premiärvisning av
    SD – The Movie, som visserligen spelades in redan 2010 men som har några av partiets nyckelpersoner i huvudrollerna . Och så nu den föga smickrande
    Isovaara – The Story.

    Åkesson har åkt på rejäla smällar. Men det är fortsatt oklart var smärtgränsen går. Isovaara får gå medan Erik Almqvist och Kent Ekeroth från SD – The Movie sitter kvar i riksdagen. Och varför har Almqvist fått lämna uppdraget som ekonomisk-politisk talesman medan Ekeroth bara har
    time-out från rättspolitiken? Är verkligen filmen mindre graverande än storyn?

    Fasaden har rämnat. Planen är makulatur. Ändå rasar inte allt för Jimmie Åkesson och partisekreteraren Björn Söder. Tvärtom ökar stödet för SD med 2,1 procentenheter till toppnoteringen 8,6 procent i TV4/Novus novembermätning, som redovisades igår. Uppgången var särskilt stark under den sista mätveckan.

    Att direkt främlingsfientliga väljare inte skräms bort av främlingsfientlighet är ingen överraskning. Men uppenbarligen finns en större krets potentiella SD-väljare som har en annan bild än de flesta av vad som utgör oacceptabelt beteende – eller som är så missnöjd med övriga partier att man inte bryr sig. Och så finns förstås de som bara längtar efter
    anti establishment, och som får allt vad de kan begära. Det hela påminner om framgångarna för Sannfinländarna, vars politiska liv också kantats av skandaler.

    SD-sympatisörerna är en brokig skara. Den hårda kärnan är svår att nå. Men de etablerade partierna får inte ge upp hoppet om den större kretsen av mer allmänt missnöjda. De är inte oemottagliga för kommunikation. Eller ny, bättre politik.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X